En jul värd att längta till

Av Uffe Lindeborg

Det börjar med halkan. Den där första tunna hinnan av is i slutet av november som får oss att tappa fotfästet – bokstavligen och bildligt. Det är som att naturen själv skickar en varningssignal: ”Sakta ner nu. Välj rätt spår.” Men istället för att bromsa, trampar vi ofta gasen i botten.

Julen nalkas, men det är inte frid vi först känner. Det är stress. Kalendern svämmar över av avslutningar, jobbdeadlines, inköpslistor, pynt och logistik. Och mitt i detta: ”Black Friday”. En kommersiell lavin som sköljer över oss precis när vi egentligen borde börja dra ner på tempot.

Men tänk om vi kunde välja annorlunda i år?

Tänk om vi, mitt i julhandeln och bestyren, stannade upp och påminde oss om vad som verkligen är värt något. Att julens viktigaste gåva kanske är att alla runt bordet är närvarande på riktigt. Att få sucka nöjt, landa i soffan med tända ljus och känna att det räcker så.

Men vi får inte blunda för att alla inte får en sådan jul. I alltför många hem är helgen präglad av oro. Där tar alkoholen överhanden och barnen får fira i en otrygg miljö. Och för den som är ensam kan högtiden bli en påminnelse om det som saknas snarare än det som finns.

Därför borde vi inte bara sänka tempot, vi borde också höja blicken. Kanske finns det någon i din närhet som behöver ett samtal, en inbjudan eller bara en vänlig gest. Det kostar ingenting, men kan betyda allt.

Vi kan inte trolla bort stress, ensamhet eller svåra livssituationer med några välmenande ord i en ledare. Men vi kan välja hur vi själva vill möta julen. Med mer omtanke. Med färre måsten. Med öppnare hjärtan.

Då och först då kanske vi också får den där riktiga julklappen. Den som inte ligger under granen, utan mellan människor.