Vallentuna mår bra men visst kan vi utvecklas

Av Uffe Lindeborg

Vallentuna är på många sätt en kommun som mår bra. Arbetslösheten är låg, inkomsterna relativt höga och befolkningen har vuxit över tid. För många invånare fungerar vardagen.

Kommunens skolor levererar stabila resultat, tryggheten upplevs som god och närheten till Stockholm gör kommunen attraktiv för barnfamiljer och yrkesverksamma. Det är styrkor som inte ska tas för givna.

Samtidigt är det just i välmående kommuner som riskerna för stagnation kan smyga sig på.

När siffrorna ser bra ut är det lätt att slå sig till ro. Men även Vallentuna visar tecken som förtjänar uppmärksamhet. Befolkningsutvecklingen rör sig i vågor, bostadsbyggandet behöver hålla jämna steg med efterfrågan och infrastrukturen sätts under allt större tryck. Förskolor, skolor och äldreomsorg måste inte bara fungera i dag utan även om tio och tjugo år.

En annan viktig fråga är delaktigheten. En kommun mår inte enbart bra av god ekonomi, utan av att invånarna känner sig hörda. När dialogen mellan politiken och medborgarna haltar, eller när beslut upplevs som avlägsna, riskerar engagemanget att minska. Det är ett varningstecken som inte syns i budgettabeller, men som på sikt kan underminera tilliten.

Att Vallentuna i dag står starkt betyder därför inte att förändring är onödig, snarare tvärtom. Det är i tider av stabilitet som kloka vägval måste göras. Frågan är inte om kommunen ska utvecklas, utan hur. Förmågan att planera långsiktigt, prioritera rätt och våga justera kursen i tid avgör om Vallentuna även framöver kan beskrivas som en kommun som inte bara mår bra, utan blir bättre.