Bristen på stöd tvingar familjen till flytt

Av Victoria Rubinsson

I över ett år har Vallentunabon Josephine Sterner sökt stödinsatser för sin dotter med funktionsnedsättningar. Men trots att hon fått avslag i Vallentuna har två andra kommuner beviljat insatser utifrån samma underlag.

– Det jag strider för är min frihet och min energi att kunna vara en hållbar mamma för Freja, säger Josephine.

I radhuset i Västanberga ligger pärlor framme på matbordet en tidig morgon strax efter lämning på förskolan. I över ett år har Josephine, mamma till Freja, 6, som har flera funktionsnedsättningar, kämpat för att få insatser från Vallentuna kommun i form av avlösarservice och korttidsboende. Men ansökan avslogs. 11 mars fick Freja 40 timmar avlösarservice i månaden beviljat vilket kommunen har tre månader på sig att verkställa men hittills har Josephine bara haft fyra timmar avlastning.

– Kommunen har till och med sagt att mitt arbete är en tillräcklig avlastning, säger hon.

Under tiden hon kämpat för att få hjälp och överklagat till Förvaltningsrätten har hon hittat stöd av andra i samma situation i Facebookgruppen Rätt till LSS Vallentuna. I Frejas fall har kommunen tagit beslutet om avslag utifrån ett utredningsunderlag men samma underlag har Josephine skickat in till en annan kommun.

Enda lösningen för familjen blir att lämna kommunen för en helt annan ort, flera timmar bort. Efter intervjun har ännu en kommun beviljat insatser i form av avlösarservice 12-28 timmar per månad, korttidsboende 2-3 dagar i månaden och 12-15 dagar att fördela fritt under året. Räknat i underkant blir det runt 84 timmar per månad utan de 12-15 dagar som får fördelas fritt under året.

– Jag behöver sova, och jag behöver få avlastning, säger Josephine som inte önskar annat än att få vara en hållbar förälder för sin dotter och även sin son.

LEX FREJA. Med över ett års kämpande för insatser i Vallentuna har även Josephine lämnat in ett medborgarförslag om en lex Freja som tagits upp i socialutskottet nyligen. Foto: Victoria Rubinsson

Olika bedömningar

Frida Herman, avdelningschef på myndighetsavdelningen, och socialnämndens ordförande John Droguett (C) menar att orsaken till att Josephine fått beviljade insatser i en annan kommun är att varje LSS-bedömning görs individuellt. Olika kommuner kan komma fram till olika beslut trots att lagstiftningen är densamma.

– Om jag som äldre ansöker om att få komma in på ett särskilt boende och får det här i Vallentuna så betyder det inte att du skulle få det i Upplands Väsby eller Täby. Utredningen av behovet och vad man beviljas kan skilja sig mellan kommuner, säger Frida.

Vad tänker ni om att familjen överväger att flytta?

– Självklart är det jättetråkigt att höra när folk inte är nöjda. Generellt sett så jobbar vi hela tiden för att det ska vara rättssäkert, det ska vara bra för våra familjer, säger John.

Något Frida betonar är att det är viktigt att Vallentunaborna överklagar kommunens beslut.

– Vi styrs av vad domsluten blir. Inom alla målgrupper har vi det juridiska uppdraget att hålla koll och hålla oss ajour. Ibland går det med oss, och då ser vi att våra riktlinjer är korrekta och ibland så dömer domstolen åt ett annat håll och då lär vi oss utav det. Det är så vi ser att det blir rättssäkert för alla oavsett om du träffar handläggare Kalle eller Stina så ska du ha samma beslut och samma möjlighet att överklaga, säger Frida.

REGELVERK. "Vi försöker verkligen göra det bästa utifrån de regelverk vi har att förhålla oss till", säger John Droguett (C). Foto: Victoria Rubinsson

Att flera familjer upplever att många beslut tidsbegränsas och att en första insats ofta hamnar på 12 timmar beror återigen på individbedömningar. När kommunen hanterar en yngre person är det vanligt med tidsbegränsning på insatsen för att kunna ändra insatsen om behovet förändras.

– Där är vår och lagens intention att vi ska leva så självständigt som möjligt och har jag en funktionsvariation som gör att jag behöver extra hjälp då kanske jag behöver en viss sorts hjälp när jag är väldigt liten och en annan hjälp när jag är tonåring och en tredje när jag är vuxen, säger Frida.

Kan inte det skapa en stress?

– Jag tror att det är så för alla som får ett beslut från oss eller från försäkringskassan. Att man känner att det här är nu och vad som händer sen vet inte jag. För att vi ska kunna uppnå målet med insatsen, måste vi ha möjligheten att justera insatsen, svarar Frida.

Båda två menar på att kommunen gör sitt bästa men förstår samtidigt att alla inte blir nöjda.

– Tycker man att det är dåligt då kan vi försöka påverka lagstiftningen men vi kan inte köra över lagstiftningen. Med stor förståelse för de här familjerna, jag känner verkligen med dem. Vi försöker verkligen göra det bästa utifrån de regelverk vi har att förhålla oss till, säger John.

Lex Freja

I kampen har även Josephine skrivit till riksdagen om en lex Freja som tagits upp i socialutskottet nyligen. Samma dag tog man även upp Riksrevisionens granskning av lagen om LSS där revisionen menade att statens arbete inte varit effektivt.

– Jag tycker att barn, oberoende av vilken kommun man bor i ska ha rätt till insatser enligt lagen om LSS. Man måste se till hela familjen runt om. Syskon och allting. Det ska inte vara så här, säger Josephine.