”Smeknamnen håller på att dö ut”

Av Loke Johansson

Torsdag, 11.30. Från våtmarksparken stiger en tunn strimma rök från en grill. Här står Tobias ”Tobbe” Strömdahl ensam med ett monsterprojekt framför sig. Dagarna är långa, jobbet tungt – men med ett brett leende berättar han om sitt största uppdrag hittills.

– Det ska bli gärdesgård hela vägen ned till rondellen. Det kommer nog ta över en månad, säger Tobbe på ett så brett stockholmstugg att det låter som taget ur en Stefan Jarl-dokumentär.

Han torkar svetten ur pannan i den varma försommarsolen, lägger några klabbar på elden och unnar sig en paus. Dagarna är långa och ensamma, så en social typ som Tobbe har mycket att berätta.

– Virket har jag varit uppe och tjackat av en bonde i Ockelbo. Det är viktigt att ha sina känningar om man ska få tag i bra virke.

KONST. ”Det är inte många som kan det här längre”, säger Tobias ”Tobbe” Strömdahl. Foto: Loke Johansson

METODISK. Tobbe Strömdahl bygger gärdesgård för hand och med samma metoder som användes förr i tiden. Foto: Loke Johansson

Stammarna han staplar på varandra binds ihop med grenar som först bränns över elden. Detta gör att de blir elastiska och kan knytas runt stammarna och pålarna i marken. Han använder ingen spik eller verktyg. Allt görs med händerna.

– Det är inte många som kan det här längre. Förr i tiden, när det fortfarande fanns byalag och sånt, kunde ju var och varannan bygga gärdesgård. På den tiden var ju också syftet att hålla inne djuren. Nu är det mest för att det ska ge en bykänsla.

Det här är inte första gången han bygger gärdesgård och det märks att han är rutinerad. Han berättade att han tidigare jobbade som trädgårdsscenograf på Skansen.

PIFFAS UPP. Det här är en del av den vårfixning av våtmarksparken som pågår just nu. Foto: Loke Johansson

HANTVERK. Här kan man se hur Tobbe bränt och knutit grenarna. Foto: Loke Johansson

– Där var jag väl lite av ett allt-i-allo. Jag byggde gärdesgårdar, kapade gräs med lie, sådde och höll på med allt möjligt utomhusjobb som behövde göras.

I grunden är han trädgårdsmästare, men gärdesgårdar alltså blivit något av en specialitet.

Blir det inte långtråkigt av att stå här själv i en månad?

– Jo lite, men jag har aldrig varit en kontorsråtta. Jag är mer för att vara ute och fixa och dona. Det känns kul att ha fått det här uppdraget, men det är också slitigt och tar mycket på kroppen. Förr brukade jag träna efter jobbet, men nu är man rätt slut när dagen är över.

Du har ett skönt tugg. Var kommer det ifrån?

TOBBES CAMP. Här har Tobias slått läger och detta kommer vara hans arbetsplats i en månad. Foto: Loke Johansson

– Jag kommer från Rinkeby från början. Sen bodde jag i Sollentuna och därefter har jag flyttat runt lite överallt i Stockholm. Men det kommer väl från släkt och vänner, säger Tobbe innan han glider in på något som verkar ligga honom varmt om hjärtat:

– En grej jag märker är att riktiga smeknamn håller på att dö ut. Jag kände en riktig Stockholmskis som kallades Ekorr-Olle för att han var lik en ekorre. Du vet sådana typer av smeknamn: Masen, Golarn, Skägg-Anders och så vidare. Sånt hör man inte längre.

Har du själv haft något sånt smeknamn?

– Nej tyvärr. Mina polare har bara kallat mig Tobbe. Det var inget jag valde själv, utan det bara blev så, säger Tobias Strömdahl.