Nobelfest i miniformat på förskolan

Av Margareta Andersson

Hur gammal är du? Vad ska ni göra här? Är det där en kamera? Frågorna från barnen är många när Vallentuna Nya stiger in i hallen på Vallentuna Montessoriförskola.

Det är fredagen den 10 december, Nobeldagen, och personalen på förskolan förbereder ett eget Nobelfirande i miniformat som avslutning på en temavecka kring Alfred Nobel. Det ska bli fördrink, medaljutdelning, en trerätters lunch och så kanske en avslutande svängom efter maten.

Stämningen är uppsluppen och förväntansfull och det märks att det är en speciell dag. Här blandas klänningar av spets, siden, julröd sammet och frasig tyll med paljetter på med vita skjortor och en och annan fluga.




– Och titta på mig, jag ser ut som en julgran, skrattar Nerija och nyper i sin fina mörkgröna klänning med volanger på axlarna.
– Nobel är ju en del av vår svenska historia, och den här veckan har undervisningen kretsat mycket kring Nobelprisets instiftare, hans liv, experimenten och uppfinningarna, berättar Frida Larsson som är biträdande rektor på förskolan.

Barnen har också fått göra egna spännande experiment och se hur man till exempel med lite karamellfärg, bikarbonat och ättika i en plastflaska enkelt kan skapa ett vulkanutbrott, eller få russin att åka hiss upp och ned i ett glas med kolsyrat vatten.

Fördrink
I köket har kökschefen Hanna Sandberg precis lagt sista handen vid Nobellunchen och berättar att hon till förrätt kommer att servera en snitt med ost och gurka och ett krussidulltäcke.

Till huvudrätt blir det ugnsrostad majskyckling, potatisgratäng och bakade tricolore tomater, och så det bästa till sist – en triss i choklad, som består av en chokladkaka med chokladmousse, hallonsås och pepparkakssmul, på toppen en chokladdekoration. Tala om fine dining!

– Nu ska jag bara göra i ordning fördrinken, så kan festen börja, säger hon och håller upp en tillbringare med ljusrött innehåll. Det blir fläderblomssaft från fläderträdet ute på gården och med våra egna skivade jordgubbar.

Spartacus test
Ute i matsalen är det samling och barnen sitter i ring runt Raimonda Makuskiene som förbereder ett nytt experiment. Idag handlar det om vätskors olika täthet och vad det är som gör att vissa saker flyter och andra sjunker.

Framför sig har hon skålar med grön, röd och gul karamellfärg, ett glas med vatten och en liten kanna med olja. Hon häller några droppar av varje färg i oljan, rör om försiktigt och ber sedan Spartacus att hälla oljan i vattenglaset.

- Vad tror ni händer nu? frågar hon.
Förslagen är många: Det åker upp. Nej, den åker ner, alltihop. Titta, nu åker färgen ner, det blir som en regnbåge!

– Ja, oljan är lättast och kan därför inte sjunka och blanda sig med vattnet, förklarar Raimonda. Men karamellfärgerna, som är tyngre, sjunker ner genom oljan och färgar vattnet så att det ser det ut som en regnbåge.

Kunskapsmedalj
Lagom till att samlingen är slut kommer Hanna ut med sin kanna och serverar fläderblomsdrinken i silverfärgade muggar och salta pinnar som tilltugg.

Plötsligt hörs en trumpetfanfar och Cina Mattsson kommer in med en stor bricka i händerna.

– På den riktiga Nobelfesten är det nu som kungen kommer in för att dela ut nobelpriser till vuxna som gjort olika viktiga upptäckter, berättar Cina. Men nu är det ni som ska få en medalj för att ni har fått massor av ny kunskap den här veckan. En medalj i kunskap.

I tur och ordning går barnen fram för att få sin medalj hängd om halsen. En av pojkarna protesterar lite och vill ta på sig medaljen själv , och en flicka undrar om hon verkligen får ta med medaljen hem.

När alla medaljer är utdelade applåderas det och därefter är det dags för lunchen. Barnen är snabbt på fötterna, tar med sig stolarna och letar upp sina platser vid bordet.

Cina håller upp menyn och berättar vad de kommer att få äta medan Frida och Susann Bodin går runt och serverar snittarna.

– Hoppas vi inte tappar en snitt innanför klänningen på någon, som det hände på den riktiga Nobelfesten, skrattar Frida.

Barnen verkar hungriga och ivriga att bli serverade, och snart äts det med stor koncentration och god aptit.

När det är dags för desserten går det ett sus längs bordet och det uppstår strax en diskussion mellan Nerija och hennes bordsgranne huruvida det som ligger på assietten ser ut som en leksak eller ett godislandskap. Och ingen verkar riktigt villig att ge med sig inför den andra. Till slut tycks de dock enas kring att det liknar ett leksaksgodislandskap.

Avslutningsdans
När efterrätten är uppäten intill sista pepparkakssmulan försvinner några av barnen snabbt i riktning mot toaletten – det är inte alltid lätt att vara på Nobelbankett och bli kissnödig när man måste tänka på vett och etikett – och fröknarna börja att duka av.

Till slut är alla bestyr avklarade och Hanna ropas in och tackas för sin fantastiska Nobellunch med en stor applåd till tonerna från en wienervals. Dansen kan börja – och avsluta – en alldeles underbar Nobelfest.

Text: Margareta Andersson
Foto: Roffe Andersson