Jaana slutade som oppositionsråd – nu är hon nominerad till Riksdagen

Jaana slutade som oppositionsråd – nu är hon nominerad till Riksdagen

TILLBAKA I KLASSRUMMET. Jaana Tilles är tillbaka som lärare på Sverige-finska skolan sedan hon slutat som oppositionsråd i Vallentuna kommun.
Foto: ANNE HAAVISTO

”Sossemor” har blivit ”sossemummi” och är tillbaka som lärare på Sverigefinska skolan som engagerad lärare. Hon saknar Finland men skulle inte kunna tänka sig att flytta tillbaka utan trivs med att blanda det svenska med finska kryddor.

– I Finland hade jag nog inte kunnat kalla mig för ”sossemor”, säger före detta oppositionsrådet Jaana Tilles.

Hösten 2020 lämnade Jaana Tilles, efter nästan tolv år, alla sin politiska uppdrag i Vallentuna, och återvände till jobbet som lärare på Sverigefinska skolan i Stockholm, där hon arbetat i 24 år.

Det märks att hon brinner för sitt arbete när hon engagerat berättar om skolan.
– Jag älskar mitt arbete som lärare. Här får jag göra det jag gillar mest; hjälpa och stötta, jobba mot resultat och så får jag prata. Jag gillar ju att prata, både som politiker och lärare, säger hon.

Foto : ANNE HAAVISTO

Barnen har tappat finskan
Vi träffas i foajén på Sverigefinska skolan. Jaana har precis haft sista lektionen och erbjuder sig att gå iväg och brygga kaffe, eftersom hon inte vill ”möta en journalist på dåligt humör”, skojar hon. När hon återvänder är hon ivrig att prata om det som ligger varmt om hjärtat; skolan, eleverna, språk, Finland- och om att vara ”mummi”.

– Det är utmanande att arbeta som mellanstadielärare, för då har barnen blivit lite större och kan diskutera om saker på ett annat sätt. I den här skolan satsar vi helhjärtat på vartenda barn, vi ser vartenda en och stöttar och hjälper. Jag peppar dem så mycket jag kan och säger till dem att allt är möjligt, att de kan bli precis vad de vill i livet. Att någon skulle gå ut utan att uppnå målen händer ytterst sällan, berättar Jaana som är lärare i finska, matte, engelska, No, So och teknik.

Men hon är bekymrad, för efter sina nästan tolv år som hon varit borta från undervisningen har det hänt något; barnen kan sämre finska.

– Elever pratar mindre finska och det beror på att det numera är andra eller tredje generationens sverigefinnar och svenskan är ofta det starkare språket. Vi får kämpa jättehårt för att försöka höja nivån på det finska språket. Det är ju i skolan det börjar, och hemmet förstås. Det räcker inte att som vuxen finsk gå på kulturevenemang för att få behålla språket och känslan för kulturen. Sen kom pandemin som har påverkat förstås, när man inte har kunnat resa till släkt och vänner i Finland eller gå på kultur- och sportevenemang.

I Sverige är man friare
Jaana kom till Sverige som 18- årig nyutexaminerad lärare och flyttade så småningom till Rinkeby.

– Jag älskade den internationella atmosfären i Rinkeby och närheten till både stan och kulturen. Där fanns också finskspråkiga förskolor som barnen kunde gå i. Något som inte alls är självklart idag tyvärr, säger hon.

Hon säger att hon saknar Finland mer ju äldre hon blir, men skulle inte vilja flytta tillbaka.

– Med åren har jag på något sätt fått närmare till alla känslor, känslorna är mer på ytan både när det gäller glädje och sorg. Jag har många goda minnen från Finland, men jag trivs bättre här för i Sverige känner jag att jag kan vara mer mig själv.

Hon upplever att människor i Finland har mer förväntningar på sig att uppfylla en viss kravprofil och sedan följa en utstakad väg.

– I Sverige är man friare på många sätt; man kan prova olika jobb och utbildningar och inget behöver ske i en viss ordning. I Finland skulle jag nog inte kunna kalla mig ”sossemor”, på grund av de sociala koderna. Där hade jag varit ”fru kommunalråd i opposition Jaana Tilles” Avståndet mellan politiker och medborgare/kommuninvånare upplever jag är större i Finland än i Sverige. I alla fall kunde jag ha det fina förtroendeuppdraget som oppositionsråd här i Vallentuna och ändå vara småbarnsmamma med allt det innebär i vardagen.

Hon ger ett exempel från en bildlektion från sin praktik i Finland, när hon studerade till lärare.

– Lärarstudenterna frågade osäkert sin bildlärare om det de hade gjort dög för fröken. Jag själv lämnade bara in mitt verk, gilla det eller inte liksom, Men faktiskt, nu när jag tänker efter, så hade jag med mig en del av den osäkerheten hit till Sverige. Inte kunde väl jag bli politiker? Vad hade jag att komma med? Men jag hade stöttande vänner omkring mig, tack och lov, som sa, ”det är klart Jaana att du kan bli politiker”.

Vi pratar om finsk politik och den sittande finska regeringen med endast kvinnliga partiledare.

– De har gjort bra ifrån sig tycker jag. De syns, är pålästa och sakliga och jag tror inte vi kommer att få se några större skandaler. Den finska regeringen har ju fått mycket beröm internationellt för sin tuffhet och tydlighet, inte minst för sin hantering av pandemin.

Hon åker till Finland minst ett par gånger om året för att hälsa på släkt och vänner. Bland det första hon gör när hon kommer till Pori (Björneborg) är att sätta sig på torget för att äta en ”herkkumunkki”.

– Det är en munk som är fylld med hallonsylt och kräm och ovanpå är det ett rosafärgat sockerskal. När jag äter den är jag i paradiset, säger hon med ett stort härligt skratt och fortsätter:

– Sedan fascineras jag överallt av att vägkanterna är så välskötta, både längs småvägar och motorvägar. Och parkerna är också väldigt välskötta. Jag tycker om det.

Foto : ANNE HAAVISTO

Jaana tycker att Vallentuna, som hon flyttade till med sin man och två äldsta barn ( det tredje barnet föddes senare) 1991, påminner om Finland.

– Särskilt Kårsta påminner mig om Finland och jag säger alltid till Kårstaborna att jag känner mig hemma där. Det är ett aktivt folk, gör kommunen inget så gör det själva. Jag älskar Vallentuna och dess småskalighet, även om jag är för att bygga tätare kring stationerna, som hyresrätter, något vi i Vallentuna har lägst andel av i hela landet. Men börjar jag prata om det så kan jag inte sluta, skrattar hon.

Jaana är sedan två och ett halvt år ”mummi” till lilla Alba. Hon avslöjar att hon inte kunde föreställa sig innan hur fantastiskt det skulle vara att få barnbarn.

– Jag minns att jag tänkte, när jag fick mitt andra barn, hur ska jag kunna älska ett barn till? Kommer det att finnas mer plats för kärlek? Men det är klart att det fanns, för varje barn jag fick. Och sen kom Alba, och fullkomligen överrumplade mig. Nu har hon plats nummer ett. Ibland säger mina barn att jag knappt ser dem längre, men det är klart att jag gör. Som sagt, det finns lika mycket kärlek till alla. Sen sägs det att man lever längre om man känner sig behövd. Jag hoppas att det stämmer för jag känner mig verkligen behövd. Jag vill vara där och stötta och hjälpa så mycket som möjligt. Jag kompenserar nog väldigt mycket för jag själv, när jag hade småbarn, var ofta ute på jobb och inte alltid så närvarande.

Du verkar ha ett enormt driv, var kommer det ifrån tror du?
– Jag har varit så här sen jag var barn, aktiv och nyfiken. Jag var med på gratisaktiviteterna som anordnades av kyrkan, jag sjöng i kören och var med i scouterna. Sen skrev vi pjäser och gick runt och knackade dörr och spelade upp dem. Jag vet inte riktigt vad det handlar om men säkert har det att jag göra med att jag förlorade mamma som ung och senare fick jag hudcancer. Det har fått mig att ta tillvara på den tiden man har. Jag vill passa på att göra så mycket som möjligt.

Kan du koppla av då och göra inget?
– Koppla av, vad är det? Jo, men jag gör ju roliga saker, äter gott, passar barnbarn. När det är dags att vila får jag plötsligt 39 graders feber utan andra symtom. Då sover jag två dygn och sen är jag tillbaka igen. Så visst tar jag det lugnt också, menar hon.

Vi pratar om att befinna oss mitt i livet, eller egentligen, lite mer än mitt i livet. Vilka insikter och lärdomar har hon landat i?
– Jag förstår värdet av livet och blir glad för små saker i vardagen. Jag behöver inte gå ner tio kilo, gå i högklackat och spraya håret med en massa kemikalier för att det ska ligga stilla på plats. Jag duger som jag är och då får det duga för andra. De som inte tycker det kan välja annat sällskap, säger Jaana och rycker på axlarna.

Hon är nominerad till Riksdagen av socialdemokraterna i Vallentuna. Det är en hederssak om man hamnar på listan, menar hon.

Dela artikeln här:

Anne Haavisto

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *