Krönika: Och därmed döper jag dem till stadens guld!

Krönika: Och därmed döper jag dem till stadens guld!

GULDVITTRING. Anna Sigrid om skatterna som växer i skog, mark och i staden.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Höst, september och skördetid, det är onekligen dags att plocka fram plockare, spänner och korgar! Här ska håvas in guld, en masse! Men som den svenskfröken jag är, tycker jag nog att det är viktigt att reda upp bland begreppen.

Vad är skogens guld? Hm? Därom råder delade meningar och en viss styrning tycks ha gjorts med det lilla orden ”röda”. Så: Skogens guld är (trrrumvirvel… ) kantareller (Cantharellus cibarius) kallas också för gul kantarell så där populärt. Jag misstänker att folk säger så för att understryka att de kan FLERA sorters svamp. Enligt vänner med förkärlek för skogspromenader är det kalasfullt med kantareller! Toppen. Och bara för att förtydliga det hela så är hela fruktkroppen gul, hattens översida slät ofta med vågig hattkant och undersidan av hatten har grenade åsar som löper ned på foten, köttet gulvitt med skarp smak och fruktig doft.

Skogens RÖDA guld, det är (trrrumvirvel… ) lingon (Vaccinium vitis-idaea). Det latinska namnet är intressant, vaccin, ger någon form av skydd mot oönskade sjukdomar och läser jag mer om lingonets goda inverkan på kropp och hälsa, så är det ett superbär, mycket vitaminer både A, B, C och E, och viktiga mineraler samt antioxidanter. Bör helst ätas rårörda. Ät massor och bli mindre sjuk! Och enligt vissa skogsluffare så finns det hinkar att hämta, där ute… ja, en få fylla dem själv.

Nu är det läge att nån muttrar om ett annat bär, och jag talar nu om myrens guld, och det är (trrrumvirvel… ) hjortron (Rubus chamaemorus). Som uppvuxen i Mellansverige saknar jag barnets erfarenhet av dessa bär men njuter desto mer som vuxen, och envisa rykten säger, (samma skogsluffare) stövlarna på, och ut och plocka, massor och stora! Också en vitaminbomb! Så gudomligt gott med hjorton!

Men vad ska vi då kalla de där rödaktigt guldiga i träden? De där träden som kantar parkeringsplatsen i centrum, bland annat. Det borde väl kallas stadens guld? Jag pratar nu om (trrrumvirvel… ) rönnbär (Sorbus aucuparia)! Kära nån! Va med rönnbär! Och hoppas nu alla dåtida idéer om mycket rönnbär ger kalla vintrar, kommer på skam. Rönnbär tycker jag om men verkligen inte kalla vintrar! Också ett superbär och vitaminbomb som botar det mesta och stärker immunförsvaret!

Och det här tycker jag om att plocka, det går fort, fort och hinken fylls snabb och jag plockar, rensar och fryser in! Här ska göras gelé, mos och dryck! Efter jag plockat en spann full så syns det knappt i trädet. Det är liksom min melodi, fort ska det gå! Det är ju jobbet i köket som är det roliga!

Och härmed döper jag rönnbär till Stadens guld!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammalt, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *