Livspusslet är inget spel – det är en konstform

Av Uffe Lindeborg

Det ser så enkelt ut på pappret. Jobb, studier, familjeliv, fritid. Fyra delar av ett liv, bara att lägga dem sida vid sida som ett välklippt pussel. Men i verkligheten? Där är bitarna kantstötta, tappade bakom soffan eller helt enkelt inte från samma spel.

Småbarnsföräldrar lär sig livspusslet den hårda vägen – mellan blöjbyten, tröstande och skjuts till träningen. Det krävs ett tajt schema, kreativ logistik och en extrem tolerans för sömnbrist. Samtidigt står idrottsprofilen – ung som äldre – och kämpar med sitt eget pussel. Juniorers träningstider krockar ofta med sömntider, och kroppen börjar säga ifrån långt innan kalendern gör det.

Och visst, 20-åringen kan ”dygna” framför ett dataspel utan problem. Men småbarnsfarsan? Han klarar knappt en after work innan tankarna glider iväg till mjukisbyxor och Netflix i soffhörnet.

Men så kommer nästa fas. När barnen flyttat ut, och vi – föräldragenerationen – går in i en ny roll. Vi som har klarat oss igenom småbarnsåren kan nu unna oss lyxen att umgås med barnbarn när vi faktiskt har tid. Det är som att streama en tv-serie – när det passar oss.

Så nästa gång någon undrar: ”Var är föräldrarna?” – kanske svaret är att de somnat mitt i ett avsnitt i soffan. En mer träffsäker fråga vore kanske: ”Var är föräldrarnas föräldrar?” Vi finns här. Lite långsammare, men betydligt mer utvilade – och redo att ta en del av pusslet.