Snart reser vi bort – men hemkänslan väntar på oss

Av Uffe Lindeborg

Snart rullar vi ut från uppfarten. Mot fjällen, havet, landet, världen. Det är något visst med sommarens frihet – vi stänger av jobbmobiler, fyller kylväskan och lämnar vardagen bakom oss.

Men just då, när vi lämnar Vallentuna bakom oss, är det också som vackrast här hemma. Syrenerna blommar över staketen, kvällsljuset stannar kvar lite längre över sjön, och det doftar nyklippt gräs över grusgångarna. Kvarteren vi bor i står i sin fulla sommarskrud och ändå åker vi.

Och det är helt i sin ordning.

För ibland måste man resa bort för att verkligen känna var man hör hemma. Sommaren gör någonting med oss. Den rensar, pausar, suddar ut rutiner. Och när vi sedan återvänder, lite solblekta, med salt i håret eller regn i ryggsäcken, är det som om hemkänslan drabbar oss på nytt.

Då blir det tydligt vad vi har. Att vi känner igen ansiktena bakom kassorna i mataffären. Att tränarna i ishallen hälsar på barnen vid namn. Att samma krögare som serverar oss en vardagslunch också småpratar om förra veckans match. Att någon sett till att det går att ta ett dopp i Kvarnbadet även i år.

Vi kanske glömmer det ibland, men det där tysta nätet av mänskliga kopplingar är själva väven i hemmaplan. Det är det som väntar på oss när vi kommer körandes längs Väsbyvägen och ser Väsby kvarns vingar sträcka ut i sensommarvinden.

Men innan det blir dags för en längre vila har vi några tidningar kvar att göra. Vi håller igång till och med 3 juli. Sedan tar vi fyra veckors ledighet.

Och vi ses – när vi kommer hem igen.