I en tid där det mesta går att googla glömmer vi ibland bort att vissa kunskaper inte bara handlar om information – utan om förståelse, sammanhang och kultur. Och just den överföringen är det vi äldre som ansvarar för.
Ta något så enkelt som att läsa av en analog klocka. För bara en generation sedan var det självklart.
Idag står många barn handfallna inför urtavlan när mobilen tas ifrån dem i klassrummet. Det är ett exempel på hur vuxenvärlden kapitulerat inför teknikens bekvämlighet och därmed slutat föra vidare det som en gång var grundläggande.
Men det handlar om mer än klockor. Hur man skriver ett brev. Hur man lagar enklare mat från grunden. Hur man tar ansvar i ett samtal – lyssnar, väntar, förstår. Det finns tyst kunskap som aldrig hamnar i en app, men som formar oss som människor.
Vi säger ofta att ”de unga är framtiden”, men vi beter oss ibland som om de får klara den själva. I vår iver att vara moderna har vi blivit dumsnåla med erfarenheter. Glömt att mycket av det vi kan, har vi inte googlat oss till – vi har fått det till skänks, från någon som tog sig tid.
Så vad händer om pendeln svänger? Om tekniken fallerar? Då står unga där utan karta – både bildligt och bokstavligt.
Vi äldre har ett ansvar. Inte att mästra, men att dela. Inte att styra, men att vägleda. Det är inte nostalgi – det är överlevnad.