Varje morgon lämnar tusentals Vallentunabor sina hem för att ta sig till jobb, skola eller universitet – någon annanstans. Till Täby. Till Kista. Till Stockholm.
Det är nästan som att kommunen går i viloläge klockan 07:00. Och vad betyder det egentligen, när så många lämnar? Vad blir kvar?
Pendlingen är förstås inte märklig – Vallentuna är en attraktiv bostadsort just för att den ligger nära storstan. Men den dagliga folktomheten får konsekvenser. När människor är borta hela dagarna går lunchen på den lokala restaurangen förlorad. Butikerna får färre spontankunder. Föreningslivet får kämpa för att få ihop ledare till barngympan. Skolorna tappar elever som söker sig till grannkommuner.
Det är som att vi bor här – men lever någon annanstans.
Men kanske står vi nu inför ett skifte. För med hybridjobb, distansstudier och flexibla scheman öppnar sig en möjlighet: att återerövra vår egen kommun. Att dricka kaffet på ett lokalt kontor. Att äta lunch med en granne. Att handla lokalt – på riktigt.
Och här spelar politiken en nyckelroll. Det är viktigt att våra lokala partier inte bara satsar på fler vägar ut ur Vallentuna. De får inte ge upp idén om en levande hemkommun. Vi behöver investeringar i jobb, kultur, föreningsliv och mötesplatser – så att fler kan och vill stanna.
Om Vallentuna ska vara mer än en sovstad, då måste vi vara här. Inte bara sova här. Så nästa gång du funderar på var du ska jobba, fika eller träna – tänk Vallentuna. För när fler stannar – ja, då vaknar platsen till liv igen.