KRÖNIKA 2021-06-03 KL. 08:57

Krönika: Visst har mössorna betydelse i livet

Av Anna Sigrid

Krönika: Visst har mössorna betydelse i livet

MINNS TILLBAKA. Anna Sigrid minns huvudbonader som spelat roll i livet.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Välkommen värme, välkommen sol och tack för lov! För snart är det dags!

Sommarlov! Mössorna ska putsas, en del alldeles kritvita, möjligtvis en och annan bläckfläck efter rundan i klassrummet, när namn för evigt ska skrivas in i mössans blågula foder. Löften ska avges och sen ska det springas ut!

Vad som kommer att bestå av de förbund som knyts är skrivet i stjärnorna. För en del, och jag känner faktiskt flera par, är det livslångt. Några som träffades för första gången på gymnasiet och ingick senare i det äkta förbundet och fortsätter livet tillsammans, både som äkta makar, föräldrar och också mor- och farföräldrar. Några andra gymnasiepar jag känner har ”bara” hunnit till föräldrastadiet, med chans (risk?) att det fortsätter vidare till nästa fas.

På den tiden, mitten på 1970-talet när jag borde tagit studenten, gjorde jag nåt helt annat. Jag lämnade lanthushållsskolan, ingen mössa där inte, tråkigt nog. Det var huckle som gällde, eller klut! Ja, kravet var att när mat tillreds är det huvudbonad som gäller! Inget hår i maten! Våra hushållslärare hade sina huvudbonader, små vita hättor, styva och med handknypplad spets, knypplad av dem själva, liksom sömnad och stärkningen. Och förstod jag saken rätt så hade varje skola sin mössmodell. Genomgående var att de var små och knappast gjorde nytta för att begränsa håravfall. Och vi elever, vi hade hucklen, röd och vitrutiga och ja, vi fick sy dem själva och så där, de sista dallrande minuterna gick dessa hucklen runt till varje elev som noggrant präntade sitt namn.

Vid en händelse mötte jag Syster Anders, en sjuksköterska som hade gjort sin utbildning på Sophiahemmet. Och där har de sina speciella mössor, den vita hättan, med svart sammetsband och så spetsen. Han berättade att han, som enda manlig elev också hade fått göra sin mössa, på samma sätt som kvinnorna men i betydligt mindre format, passande till brosch. Och jag minns min mammas stolthet, när hon fick den vita, styva sjuksköterskehättan och fick bära den marinblå klänning med vit krage och styva ärmuppslag!

I alla fall, strax är det dags för utspring! Vissa skolor har börjat, några springer i denna vecka. Ut kommer ungdomar farande, med sina vita mössor, en och annan kan ha lite rödvinsfläckar. Och på skolgårdar runt i kring norrort samlas väl valda släktingar och med avstånd. Mössorna på dem har en mer varierad färgskala från ”mörkvitt” (som Bengt Grive sa,) till nougatbrunt. Restriktioner ha lättats och vaccin har givits så jag misstänker att det kommer att förekomma en och annan kram, pandemi till trots! Mössa på!