Från sjunkande burkar till dagens tömda tunnor

Av Anna Sigrid Pettersson

Jag fnissar lite grann där framför spegeln i badrummet när jag gör min ”morgonrutin”, det där med ”mitt lilla fejs och jag”. Det tvättas och duttas och putsas och så kastar jag padsen i papperskorgen, eller bomullsrondeller som vi säger på svenska. Inte tusan hade vi papperskorgar i badrummet när jag växte upp.

Det var ju den stora vita ”papperskorgen” som fick svälja allt, bomullstussar, för vi hade inte bomullsrondeller heller. Det var bomullsvadd för hela slanten! Rycka fram en tuss, dutta och så kasta i toaletten, spola, klart! Den ”sopresan” jag har gjort under mitt liv är lång. Som barn på kollo var det en ”förmån” att få följa med personalen i ekan ut på sjön och sänka konservburkar. Och när ölburkarna fick sitt genomslag tidigt 1970-tal var tipset att göra hål i botten också, så sjönk det fortare. Brottet preskriberat!

”Du är tokig! Jag skulle aldrig bada i Vallentunasjön! Jag har sett det mesta flyta i sjön, både det ena och det andra, sanitetsprodukter och begagnade…” (ni fattar, jag behöver inte skriva mer,) säger grannarna, de som flyttade hit under 60- och 70-talet, varje kväll när hettan i gångna veckan krävde svalkande kvällsdopp. Jag har glad i hågen promenerat ned till Gustavs udde och vidare rakt ut i vattnet. Grannarna skakar på huvudet och undrar över mitt förstånd. Och helt riktigt! De enda som badar är ungar och jag. Familjer har samlats, papporna har häckat på stenarna och flipprat på telefonen och ungarna plaskat i strandkanten. Mammorna leker med barnen från bryggan, så det är ungar och jag som badar.

På gräsmattan, mellan sjön och utegymmet, där sitter familjer och käkar medhavd kvällsmat, några grillar. Vid bänkarna häckar ett gäng gubbar som dricker öl. Och överallt är det snyggt, inget skräp. På söndagskvällen var sopbehållarna onekligen till brädden fyllda. Skator har dragit fram pizzakartonger och hackat i sig och någon påse har stått, väl hopknuten, vid sidan om. Men måndag kväll, prydligt! Alla tunnor tömda och korta kedjor fastskruvade och hänger som draperier framför inkasten på tunnorna, allt för att hindra fåglar att rafsa fram möjliga matrester.

Det är inte bara jag och andra privatpersoner som gör ”sopresor” även kommunen. Sopor har liksom blivit något som angår allt och alla. Det så här långt ser mycket bättre ut vid Gustavs udde denna sommar än förra. Och kan det vara så att utegymmet gör att fler mänskor rör sig där, både dag- och kvällstid? Tätare tömningar? Och är det så att gymmet fungerar som en kontrollerande faktor. Må vara! Så en liten, liten bön bara! Låt gymmet stå! Låt soptunnorna användas och tömmas flitigt! Och det går att bada i sjön! Simma lugnt!