Jag älskar pappaledighet och jag älskar pappor

Av Anna Sigrid Pettersson

Pappaledigheten, ja, jag fick några fiskar varma efter min förra krönika. Gillar jag inte pappor? JO, jag ÄLSKAR pappor. Jag ÄLSKAR att se män bära och kånka på sina små, händer som greppar stora händer och jag sätter också stort värde på mammor som backar och låter papporna få göra på sitt sätt i förhållande till barnen. Det tråkiga med föräldraförsäkringen är just att så få pappor utnyttjar den till. Jo, jag vet, ersättningen är inte att jämföra med inkomsten. Kämpa för det då!

En annan rätt jag sätter stort värde på är aborträtten, ännu inte inskriven i grundlagen och där borde den vara.

Jag tänker ofta på min farmor som födde elva barn. Mellan 1904 och 1923 bar hon barn, i sig och på sig, men hon fick också bära fem barn till graven. Samtidigt skötte hon det som var kvinnans ansvar i jordbruket, djuren. Så onödigt och så tungt. Vän av ordning kanske säger; ”Det finns ju preventivmedel!”. Jo tack, försäljning av preventivmedel förbjudet fram till 1938. Och de som läst boken eller sett filmen ”Kådisbellan” vet hur det kunde gå till.

Jag tänker också på min mor, född 1931. I kyrkbokföringen står det UÄ samt ”fader okänd”, vilket naturligtvis är lögn. Hela bygden kände till den vackra änkan, tre söner och stor gård och den tjusige drängen som, både med charm och armmuskler, arbetade hårt och visade framtidsvisioner och försvann. Kvar stod mormor med stor mage och stor skam, blåst på både visioner och pengar. Och min mamma då, detta UÄ som ett brännmärke har plågat henne hela livet och jag tycker att hon fortfarande kämpar för rätten att finnas till.

Jag tänker också på min bror, ja, adoptivbror. Han föddes, tredje sonen till Ragna, där maken stack! Och hon, hennes enda alternativ till att överleva, klara de äldre sönerna, var att lämna bort honom, den lille som blev min storebror! Jag kan inte föreställa mig hur det plågade henne, jag vill inte ens leka med tanken! När min bror blev myndig så kontaktade han henne och fick på så sätt två mammor och fick också reda på att hennes liv hade blivit gott. Omgift och fått ytterligare ett barn, en dotter denna gång. Jag måste erkänna att jag blev lite avundsjuk på hans ”nya” syster!

Jag älskar pappaledigheten, föräldraförsäkringen och aborträtten. Och det är inte aborträtten som gör att det föds för få barn i landet. Föräldraförsäkringen bör fortsatt utvecklas och förbättras. Studielån borde vara grund för sjukpenninggrundande inkomst (SGI). I dagsläget får en bara behålla sin SGI under studier, under vissa omständigheter. Så ersättningen är inte att jämföra med inkomsten. Pappor, mammor, politiker; Kämpa för det då!

Anna Sigrid Pettersson

annasigrid@vallentunanya.se