Det närmar sig, mörkret och hösten. Men kvar i människors kroppar och sinne anas fortsatt ett visst lugn, en viss lojhet och avslappning. Kan det vara en vecka kvar av ledighet och sovmornar, eller är det bara inte jobbet som trampat på gasen? Tempot är behagligt.
I matvaruaffärerna krypkör kundvagnarna, förråden hemma är tömda och nu ska det bunkras upp inför höst och hets. Barnen skuttar fortfarande på sommarlovspigga ben vid glassdisken och med huvudet på sned vädjar trots att regnet öser ner utanför. Hela familjen är med och det diskuteras vid kryddhyllorna: ”är det nu en ska ha askorbinsyra och hur är det med kanel, har vi kanel hemma?”. Jo sensommaren bjuder på äppelpajer och, om naturen är givmild, blåbärspajer!
Vid en annan kylgondol står nästa familj, ett av barnen, en pojk, pillar på varustället med kräfthattar och servetter. Föräldrarna står och räknar på fingrarna, hur många kräftor och vilka är det som kommer egentligen. Den där spontana och ogenomtänkta inbjudan till grannarna nästgårds får eftertankens kranka blekhet att sakta glida över till härligt kräftrött och mitt i alltihop står dillkronorna, signalgula. Och beslutsamt stoppas fyra kilo kräftor i vagnen. Ett gäng kräfthattar smugglas i av den illistige. Och för den late erbjuds både färdiga västerbottenostpajer och färdigrensade kantareller. Stora präktiga hattar i fina påsar, du skonar ryggen och slipper myggen. Prisvärt, tycker jag. Blåbär finns, både färska och i frysen, också i butiken för den som skyr skogen.
Men i de där ”äta-snart” diskarna är det tomt. Köttdiskarna är också till stor del tomma, ofta står skyltar: ”kött finns att hämta i den manuella disken”. Trist med de ökade stölderna. ”Kul-påsarna” är också borta, kul-påsar, en påse med blandad frukt och grönsaker också ”äta-snart” femton kronor kilot! Roligt, det ger mig tillfälle att pröva okända sorter. Är det butiken som inte räknat med anstormningen av återvändande kunder? Eller är det kundernas plånböcker som har semestersinat? Vem vet! Och det verkar som kassapersonalen fortsatt är semesterlediga, eller är det anstormningen av kunder. Köerna ringlar sig och trots sommarledigheten anas en viss rastlöshet och det gnölas. Gnölet kommer från de gråhåriga med evig semester. Barnfamiljerna stod lugnt i kön till självscanningskassorna. Ett kräft-diadem svajar över illbattingen. Självkassorna är fortsatt öppna, så länge det nu är det. Det är kanske något för oss dinosaurer att lära ”oss”, när en del av ”oss” nu har så bråttom.
Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se