April är här och rådjuren också

Av Anna Sigrid Pettersson

Det är verkligen lovande! Gräsmattan tonar i blått, i rabatten vissnar klosterklockorna och snödropparna och på vissa håll trumpetar krokusarna i ett sista vårens skrik. I rabatten vid vaktelhuset sticker påskliljorna sina svärd genom jorden och snart så, snart så trumpetar de ut sin vårglädje. Tulpanerna däremot är lite diskretare men också lite artigare och flaggar med sina frodiga blad och lovar om blommande tider, om det inte vore för det jäkla rådjurens skull.

För nu drar de runt i trädgårdarna, rådjuren alltså, ruggiga och rätt så fula, men betar gör det. Scillorna försvinner som snacks, kärleksörten som huvudrätt och så gnager de barken av träden, för tandtråd begriper de sig inte på. Nu så kräver katterna öppna dörrar vilket underlättar när jag ska rusa ut och skrämma rådjur. Jag vill ju trots allt ha mina scillor ifred, annars blir det ingen blå gräsmatta.

Och hur blir jag av med rådjuren i trädgården. Min nya katt, den fyraåriga innekatten, Smirran, hon har bott i lägenhet hela sitt liv, innätad balkong sju trappor upp, men jag ser henne lurpassa så där, på katters typiska vis, nästan skavsår på magen och så kryper hon fram med svansen rakt bak som ett streck, centimeter för meter kryper hon närmre rådjuret. Dumskallan! Så klart går det inte bra, inte för att det blir nån större fart på rådjuret, men värdigt lämnar den trädgården. Strövar nedför Bällstavägen, på jakt efter nya scillamarker.

Smirran fortsätter sin jakt, denna gång är det duvorna som är i ”farozonen”. Asså, katter som bott i lägenhet, med ”stamtavla” har jaktinstinkt visserligen, rovdjur är de också, men när de väl ”jagat” vet de inte riktigt vad som ska hända sen:

Och nästa soliga dag, dags för mer trädgårdsarbete. Jag finner platsen där rådjuret har tillbringat natten, gräsmattan nedtryckt, massor med pälstussar från raggen och så små pluttar. Så en ny dag med jakt på rådjur. Det är både jag och Smirran som jagar bort rådjur från tomten. Jag slår upp i kokboken ”rådjurssadel” och försöker ha det som hotbild, misslyckas.

Det är så det är i april, vår, öppna dörrar, kamp mot rådjuren, ogräset, i viss mån tiden. Det växer fort, både gräs och ogräs. Kommer tulpanerna kunna slå ut i vår eller blir det bara djurföda? Jag har smygplanterat dem tillsammans med en massa påskliljor, går det så går det. Hitintills varannan vår.

Och när björklöven stora som musöron, ska rosorna klippas, och snart ska brännässlorna skördas då är det handskar på som gäller. Sen så, morgondagens middag är klar, nässelsoppa med ägghalvor. Ja men det är väl det som är VÅR!