KRÖNIKA 2026-04-23 KL. 08:41

Jag tränar mitt tålamod Är du tålmodig?

Av Jessica Jäger

Är du tålmodig? Jag har alltid tänkt att tålamod inte riktigt är min grej. Jag blir lätt rastlös och kan tycka att det tar alltför lång tid att realisera det jag ser för mitt inre ute i världen. Men så började jag fundera på om tålamod verkligen är något man har eller inte har.

Jag tränar mitt tålamod  Är du tålmodig?
Jessica Jäger. Foto: Janine Laag

Jag har tidigare skrivit om mod – att vara rädd men att göra ändå, och att mod är subjektivt eftersom vi räds olika saker. Här om dagen fick jag exempelvis höra att jag var modig som vågade sjunga några rader under en begravningsceremoni. För mig som har sjungit på begravningar i tjugo år är det inte särskilt läskigt att sjunga några rader jag har sjungit många gånger förut, och därför heller inte modigt.

Tänk om tålamod fungerar på samma sätt? Att det hör till tålamodets natur att känna att det är något man inte behärskar, eftersom det är först när vi utmanas som det blir tufft och tålamodet prövas?

De senaste månaderna har jag balanserat på tålamodets rand i stort sett dagligen. Med viss stolthet kan jag också konstatera att jag har hållit mig på ”rätt” sida gränsen. Jag har varken forcerat handlingar som behöver bättre förutsättningar eller förhastat beslut som inte är mogna att fatta. Så jag kanske inte är otålmodig, trots allt? Jag kanske snarare är en mästare i tålmodighet.

Att vilja ta sig bort ifrån det som skaver eller att längta till det som lockar är mänskligt. Det är i dragkampen mellan nuläget och det önskade läget som tålamodet prövas. Jag har felaktigt tolkat obekvämligheten i det tomrummet som brist på tålamod. Men det enda känslorna visar på är ju att tålamodet prövas!

Sedan spelar mående och omständigheter in. Att vänta på ett litet barn som ska sätta på sig säkerhetsbältet självt kan vara en vardagshändelse som vilken som helst en dag, medan det kan vara oerhört tålamodskrävande om sömnen har blivit lidande, barnet är frustrerat över att inte få till det och familjen redan är försenad.

Därtill tror jag att vissa av oss kastar oss ut i situationer som prövar tålamodet lite oftare än vad andra gör. Det ligger ju lite i en entreprenörs natur att prova nytt. Tänk hur tålamodsprövande det måste ha varit innan den första glödlampan lös eller det första flygplanet lyfte!

Jag ska omvärdera synen på mig själv. Jag är inte otålmodig. Jag tränar bara tålamodsmuskeln väldigt ofta.