KRÖNIKA 2022-08-18 KL. 12:00

Krönika: Jag minns sista helgerna innan terminstart

Av Anna Sigrid Pettersson

Krönika: Jag minns sista helgerna innan terminstart
Anna Sigrid. Foto/Arkiv: Roffe Andersson

Läsårsstart 2022-2023, alltså vad tiden går! Går? Rusar! Det är ingen återvändo, skolklockan har ringt in. Ja, lärarna har varit i gång i en vecka redan nu. Kört planeringar, haft ”stimulerande” föreläsningar eller har behövt flytta runt, packa ihop, slänga, sortera och packa upp.

Jag hör svordomarna, stressen, förtvivlan över det som packades ned i lådorna. I vilken låda var det nu? Och varför var jag inte noggrannare med innehållsförteckning på lådorna? Vallentuna har haft riktiga rockader under sommaren och idkat effektiv lokalanvändning för att rikta skolpengen till undervisning och inte lokalhyror! (Hm… vem bestämmer hyreskostnaden?) Och så värmen på det! Och alla i sista minuten ändringar, elever som kommit in på reservplatser på andra skolor, lärare som fått andra tjänster. Och alla föräldrar som ringer för att ”Edvin vill gå med sin kompis…”
Själv sitter jag ute, sent på kvällarna i ålamörkret, njuter av kvällssvalkan men också av att tända lyktor och ljusslingor, ost och vin. Det jag faktiskt saknar som lärare, ja inget av de ovan beskrivna, verkligen inte.

Det jag saknar är de där ”uppstarts”-aktiviteterna. Jodå! Jag har nog sett på facebook hur min gamla skola, ja lärarna alltså, har promenerat runt i Gamla stan, förmodligen någon tipspromenad eller historiepromenad, i värsta fall har nån historielärare tåtat ihop något, i bästa fall med en privat guide, och sen festat runt på Skansen! Och nej, jag missunnar dem inte… jag bara inte får vara med.

Men som sagt, själv sitter jag med vänner med andra professioner på uteplatsen, sippar rödvin och ostbrickan töms sakta, mörkret tätnar, krusbärsmarmeladen smakar fint mot brien. Filtar hämtas fram och lyktorna tänds, en efter en. Värmeljusbehållarna byts ut i rask takt. Samtalen flyter mellan högt och lågt och det är så där underbart och ljuvligt och nästan svårt att bryta upp. Runt om oss på gatorna susar mopederna fram.

En del låter som bålgetingar, det gasas och puttras andra mopeder smyger fram och vi gamlingar, med erfarenhetens trötta utsaga säger till varandra: Tja… det brukar vara så här sista helgen innan terminen börjar.

Men dagen efter, ingen väckarklocka ringer. I mörkret hade det viktigaste räddats, mat och dryck, men disken står kvar, Så det är bara att plocka ihop och ställa i ordning. Samla lyktorna, men det är då jag ser det. De där tomma metallhållarna, de är borta. Några finner jag en bit bort på gräsmattan, trasiga, kloiga och jag inser att skatorna har haft en morgonstund med aluminium i mun.

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se