Krönika: Magnetfisket vid Kyrkviken

Av Anna Sigrid Pettersson

Har ni sett filmen som visar magnetfisket vid Kyrkviken? Filmen är upplagd i facebooksgruppen: Nytt i Vallentuna men det går lika bra att gå direkt till Youtube och söka på #LADYFISCHER OMG, had to call the POLICE!!!!

Det är helt knasigt hur mycket metall hon får ihop på den halvtimmen filmen spelas upp. Och alltså avslutas med att… NÄ jag ska inte spoila, kolla själva, rätt kul!

Men det slog mig, vore inte det en fin idé för Vallentuna kommun, park- och fritidsavdelningen, utmana till att magnetfiska metallskrot ur sjön. Köp in ett gäng magneter, låna ut och låt det fiskas. Eller utmana alla badare, fiskare, båtägare att magnetfiska. Ställ en container och låt den sakta fyllas med metall, för direkt återvinning på Hagby!

Det har ju framkommit i pappersmedia att Vallentunas medborgares retursopeinsamling har sjunkit en hel del. Då har vi ändå fått, tvingats, till att samla in matavfall i bruna tunnor. Det är faktiskt ingen smickrande siffra. Men när dessa påsar har kontrollerats har det visat sig att 70 % av det slängda hade varit dugligt till nya maträtter, ja, innan det slängdes alltså. Allt enligt Sörab/Envirs Plockananlyser 2021.

Vi är kassa på att samla in tidningar också. Där är vi sämst i klassen. Men allra mest slänger vi elektroniksopor. Helt tokigt att det slängs så mycket. Jag måste ändå säga att det bästa som finns är att slänga saker. Att innan veckans shoppingrunda, samla ihop alla tidningar och reklamblad och sen bara hiva, rakt in i containern. Underbart! Eller vika ihop kartonger, mjölpåsar och annat emballage. Det behöver vi inte tömma varje vecka, inte heller glas och flaskor. Men efter att i många år samlat på tolvkantiga sillburkar, jag samlade för att klä en väggyta, känns det nu väldigt konstigt att slänga dem.
Men metall, de blir det inte så ofta, konservburkar köper vi mycket sällan. Katterna har bytt matsmak, käket köps nu in i små plastpåsar i stora kartonger. Vilket på sitt sätt är dumt, för konservburkar är ”bra att ha”! Och alla dessa värmeljushållare, dem sorterar jag också. Ett år for vi till Lantz, den stora metalluppköparen.

Maken hade en massa kopparskrot som kunde omsättas i pengar. Och i anslutning till den trippen sorterade jag alla värmeljushållare. Jag fick en halv plastkasse full och noga hade jag pillat bort den lilla plåtbiten som håller veken. Femtiotvå gram! Galet det också. Men vid ett magnetfiske får värmeljushållarna allt ligga kvar på botten.

Hallå kommunen! Utmana invånarna på magnetfiske, hur många kilo, rent av ton får vi upp på en sommar!

Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se