Mitt nej är inget kanske

Av Jessica Jäger

”Jag kommer inte att fortsätta nästa år”, meddelade jag mina samarbetspartners i två olika sammanhang förra veckan. Därtill kommer jag att släppa taget om två tjänster så snart jag har slutfört de sista uppdragen. Även om jag bröt ihop och grät i en kvart efter att ha levererat mina beslut så har jag efteråt känt mig mer kraftfull än på länge.

Jag förundrades över att mina reaktioner blev så starka. Det var mina beslut, och det bästa för både mig och företaget, så varför denna urladdning? En delförklaring kan vara avspänningen som kommer när något man vänt och vridit på äntligen landat i ett kommunicerat beslut. En annan förklaring är att lusten att fortsätta egentligen fanns, medan förutsättningarna hade behövt se annorlunda ut. Det var alltså ett logiskt korrekt beslut, men ett känslomässigt svårt.

Sedan finns en aspekt till. Den har med triggers att göra. Här hoppas jag att jag inte trampar någon på tårna, för vad jag triggas av kan någon annan omöjligt veta i alla sammanhang. Det ligger hos mig, inte hos den som av välvilja eller hopp önskar att mitt beslut hade varit ett annat.

När jag berättade att jag tänker sluta fick jag höra ”Vi hör av oss igen om några månader, då kanske du känner annorlunda.” Jag svarade att jag varken klarar eller orkar närvara mer och att mitt svar är ”nej” både nu och sedan. Jag fick då några andra frågor för att ringa in om mitt beslut gällde ett totalt avslut, eller bara minskat engagemang. Jag svarade att jag kliver av helt. När jag därefter fick kommentaren ”Det låter som att du har bestämt dig” och jag svarade ”ja”, så trodde jag att beslutet var förankrat. Då fick jag återigen höra ”Men vi hör av oss igen i början på nästa år”.

Där kom tårarna. För jag kände mig inte hörd. Jag kände att mitt svar och beslut inte respekterades. Jag som nyligen har manusutvecklat en bok om grundrädslor vet att min egen grundrädsla är att bli osynliggjord / icke-respekterad. Det var den som triggades här. Och omedelbart fick jag en flashback till en liknande händelse för många år sedan när jag lämnade ett sammanhang med motiveringen att jag inte orkade mer och fick till svar ”Men Jessica, vi behöver din energi”. Ja, just den energi som jag själv behövde värna om och behålla.

Att meddela sina beslut är inte alltid lätt, men så värdefullt i längden.