Jag vet inte om det bara är i mina kretsar som ordet ”popcornhjärna” förekommer frekvent, men oavsett är det en bra beskrivning av min. Idéerna poppar så snabbt att jag knappt hinner uppfatta dem, så för att fånga dem och inte glömma dem sekunden efteråt så skriver jag ner dem.
En del idéer realiserar jag omgående medan andra bor kvar på de där lapparna som hamnar underst i en hög, i en låda, glöms bort och hittas flera år senare. Jag blir lika fascinerad varje gång guldkornen grävs fram under en storstädning och jag inser att de flesta, nästan mirakulöst, har blivit verklighet.
Det händer något med oss när vi uttalar det vi önskar. Bara genom att sätta ord på vad vi vill ha påbörjar vi realiseringen. Jag brukar påtala att allting vi ser omkring oss har skapats två gånger: först i någons fantasi och sedan i fysisk form. I helgen, när jag stod på mässa och vi klev in i sista timmen, hade jag en förhoppning om att de besökare som hade uttryckt att de skulle komma tillbaka och göra sitt köp före hemgång faktiskt skulle komma tillbaka. Det kändes viktigt att vara tillgänglig för dem i montern och samtidigt hade jag ett behov av att gå iväg en stund: fylla på vatten, andas lite frisk luft och gå på toaletten. Skulle jag agera på min förhoppning eller mina behov? Montergrannen sa: ”Vi får väl bara hoppas att de inte kommer medan du är borta.” Jag svarade: ”Eller så hoppas vi att de kommer medan jag är borta och köper boken ändå”.
På andra sidan mässhallen fastnade jag i ett fint samtal med en utställare jag lärde känna i våras och där under samtalet tändes mobilskärmen av en avisering från bankappen: en försäljning. Det hände! Jag var borta och köpen blev av ändå.
Det här var ett exempel i det lilla, men någon gång hörde jag att det går åt lika mycket energi att tänka litet som att tänka stort, och att vi därför lika gärna kan tänka stort när vi ändå tänker. För mig innebar det tidigare att jag spelade in ett helt musikalbum när intentionen var att spela in en singel – att jag förstorade mina konkreta planer. Idag handlar det om att få syn på när jag bygger in begränsningar i det jag uttalar. Varför säga: ”Just nu vill jag bara ha uppdrag så att jag tjänar pengar” när jag kan säga ”Jag vill tjäna mycket pengar och ha tid för min familj”?
Vilka tankepopcorn tar du vara på?