Trädgårdsfix och tidsomställning

Av Anna Sigrid Pettersson

Vilken höstmånad vi har haft, förutom de där två dygnen då Storstockholm försöktes dränkas av superregnet. Just då var jag på resande fot så inga droppar föll på mig. När jag så återvänder till Vallentuna kan jag bara konstatera att plötsligt har träden växlat färg. Regnet har sköljt ned de mesta äpplena och det är bara att bita ihop. Rätt plaskigt i gräsmattan och i odlingslådorna. Fram med kratta och fylla hinkar och så iväg till återvinningen med ruttna, dyngsura äpplen.

Jag måste bara säga att jag älskar Vallentuna Returpark. Folk har börjat att hitta hit och så ibland är det faktiskt nästan kö. Störst tryck är förstås vid containern med löv, gräs och fallfrukt och ris och grenar. Höstens milda väderlek ger mycket tid för trädgårdsarbete och vi har en vecka kvar av oktober.

Normaltiden slår också i helgen som kommer. Det är alltid samma överraskning vad den där extra timmen gör med oss. Det är dags att ställa om och tillbaka klockorna (27/10). Vi kommer att lägga oss en timme tidigare, det är inte hela världen. Men att kliva upp en timme tidigare, det suger faktiskt.

Men sömn- och stressforskare är överens om att den där timmen som ger oss en extra tid med nyttigt och ”blått” ljus på morgonkvisten hjälper oss att klara den mörka årstiden. Vi behöver det för att klara mörkret som kommer. Det ”blå” ljuset gör oss aktiva och positiva och har en god påverkan på stress och hjälper oss att hålla dygnsrytmen. Minsann, extra viktigt om en har oregelbundna arbetstider. Till skillnad från det ”gula” ljuset som talar om för hjärnan att nu är det kväll och nu ska det nannas. Men först nedvarvning. Att varva ned på kvällen med en stickning. Det är gott och det gillar jag. Jag vill tro mig inte påverkas så mycket av den där tidsomställningen.

Det milda höstvädret fortsätter och jag är inte klar med höstbestyren i trädgården än. En sak som är väldigt bra för att varva ned stressen det är planteringen av alla vårlökar. Den godaste löken är förstås vitlöken. Den ska ned i jorden och det kan dröja ytterligare och det är heller inget stort projekt. Nä, det stora projektet är mina tulpanlökar, etthundrafemtio stycken, som ska ned. Här pratar vi stress. Jag har löst problemet. Fram borrmaskinen, sätter på ett grovt borr sen är det bara att köra loss i rabatten. Det finns speciella planteringsborr att köpa och det kanske jag gör någon gång. Nu kan det tyckas vara tokigt att jag planterar tulpaner, med det är sådana där små vilda sorterna som inte faller rådjuren i smaken. Och snön och minusgrader, tack, håll er undan, er tid kommer nog.