Ut med julen – dags att blicka framåt!

Av Anna Sigrid Pettersson

Nyårsklockor har ringt ut det gamla och in det nya året! Raketer och fyrverkerier har smällts av. Det är flera dagar kvar till Knut och det officiella dödsdatumet för julen. Jag fuskar! Den sjunde får det baske mig vara slut på julen, pyntet och trötta amaryllisar. Det ska bort!

Det är en lika stor glädje att plocka ned pyntet som att sätta upp det. Det görs lika rituellt som vid pyntandet och nästan i samma ordning. Först plockas alla kulor av glas ned. Försiktigt läggs de i sina kartonger och redan här och nu justeras band och snören, de som var för långa kortas av och där katten gått för våldsamt fram där ersätts det. Denna jul har alla kulor förblivit hela och på sin plats, trots två katter och en liten unge.

Därefter följer halmfigurerna. Änglar och bockar plockas ned, lindas in i sina silkespapper och ned i kartongen. Skrockande minns jag den katt som varje jul käkade halmfigurer. Halmstrån stack ur rumpan på honom och pillades bort med pincett. Han lärde sig aldrig, inte jag heller så några halmfigurer gick till förgängelsen via en kattmage.

Sen plockas glittret ned. Det är de där tunna guldfärgade i plast, samlas in och kastas. Därefter de små fåglarna. Täljda och målade i trä, inköpta på hemslöjden i tidernas begynnelse. Så är det metallänglarnas tur. Därefter kommer barnbarnens alster, piprensare med rosa pärlor formade till hjärtan, toarullstomtar med bomullskägg och liknande alster, rätt fult men mycket rart. Sist plockas toppstjärnorna ned, jodå de är två. Ljusslingan packas ned i sin kartong och så är det bara ut med granen.

Så är det dags för utblommade amaryllisar, ner i korgen och ut med dem i förrådet. Varje vår tänker jag att de ska planteras ut i rabatten för att ånyo pryda julborden, och varje höst finner jag skrumpnande, torkade amaryllisar som brutalt blivit bortglömda och hamnar i komposten. I år, nyårslöfte, ska jag anteckna i min kalender att amaryllisar ska planteras i rabatten. Vi får se hur det går med den saken.

Stjärnorna släcks i fönstren men elljusstakarna får stå kvar i fönstret, likaså de ljusslingor som finns i trädgården. Ljusen behövs och visserligen har dagarna blivit längre och ljusare och snön hjälper till, men det får lysa januari ut. Att trassla med slingor utomhus när termometern visar tio minus gör det lätt att avstå. De får hänga.

Nu är det bara framåt som gäller, mot ljusare tider! Jag hoppas på lite soligare dagar så det blir några dagar för barn att leka i skidspår och pulkabackar. Själv börjar jag fundera på vårsådden, kronärtskockorna och chilin bör sås redan i januari. Då blir det helt andra sladdar att trassla med när växtbelysningen ska fram. Tiden går och vi med den!