Bästa tipsen för att hitta svamp i Vallentuna

Av Hege

BRA TIPS. Kolla naturreservaten. Gå bortanför de väl trampade stigarna, där det ofta är många ute och plockar svamp. Det är ingen idé att leta svamp på kalhyggen eller i granplanteringar, menar Per Bengtson. Svampen på den lilla infällda bilden är en Karl Johan.
Foto: PER BENGTSON

Visst, alla känner väl igen en gul kantarell. Men finns det andra svampar att plocka? Och var hittar man dem lättast? Vallentuna Nya kollar med en lokal svampexpert.

Per Bengtson är biolog, aktiv i Roslagens Naturskyddsförening och en riktig svampfantast. Hans första råd är att plocka svampar som man känner igen.

– Om du inte känner igen så många är det ett väldigt bra råd att ta rygg på någon som kan – försök övertala någon äldre att ta dig med ut i skogen. De kanske inte vill avslöja sina absoluta favoritställen, men de kan hjälpa dig på vägen, säger Per Bengtson.

Han säger att Karl Johan just nu exploderat i Vallentunatrakten, tack vare vädret.

– Det är en riktig delikatess. Men det gäller att vara snabb för utvuxna Karl Johan-svampar är ofta angripna av insektslarver. Jag själv är inte supernoga med en liten larv eller så, men ungarna blir kanske inte så glada om de ser det, säger Per Bengtson.

En annan sak att se upp med när det gäller Karl Johan är svampsnyltingen, en liten parasitsvamp.
– Den orsakar en abnormt förstorad fot på svampen som blir lite fluffig och gul och luktar sophink. Den ska undvikas.

Men Per Bengtson vill helst inte prata om riskerna med att plocka svamp. Han vill hellre ge rådet att ta med sig en svampbok och en picknickkorg och ge sig ut och njuta.

– Det handlar inte bara om att skörda svamp. Ta med fika, sitt i en skogsbacke och kolla på hur häftiga och vackra svamparna är. Det finns djur och växter, men svamparna är ett helt eget rike enligt klassifikationen.

En svamp som det finns goda förutsättningar att hitta senare i höst är trattkantareller.

– De är svåra att få syn på eftersom de är bruna, men de växer ofta där det finns kammossa som är prinsesstårtefärgad. Mossan är lätt att hitta – till skillnad från trattkantarellerna.

Många artiklar om hur man lär sig att hitta svamp brukar framhålla att soppar är relativt säkra kort eftersom det inte finns några giftiga soppar.

– Men gallsoppen kan verkligen göra att en middag smakar riktigt illa, så det är inte alls att bara gå ut och plocka sopp, säger Per Bengtson.

Han tipsar om att Karl Johan har en ljus eller brun fot med vitt ådernät, medan gallsopp har en ljus fot och grått ådernät.

Vad ska en då göra om svampen inte riktigt passar in på beskrivingen i svampboken?

– Välj bort den. Ta bara sådana svampar som du är säker på. Exempel som är lätta att känna igen är svart trumpetsvamp, sandsopp och smörsopp. Citronslemskivlingen är jättelätt att känna igen med sin gula fot, men den har slemmigt skinn ovanpå hatten som ska bort innan du äter den. Blodriska är god och också lätt att känna igen.

Hur hittar en då den perfekta svampskogen? Per Bengtson delar med sig av ett tips (som redaktionen ytterst motvilligt publicerar).

– Sök på ”skogens pärlor” på Skogsstyrelsens webbsida. Där kan du se skogar som är nyckelbiotoper, alltså äldre skogar med stor artrikedom. I dem hittar jag mina bästa svampställen med till exempel trattkantareller, som inte trivs i moderna planterade skogar.

I norra Vallentuna på gränsen till Norrtälje finns ett område där Naturskyddsföreningen lyckats med sina föresatser. Det var när en skogsägare i Sunnarboskogen ville avverka som föreningen tittade närmare på området och hittade flera sällsynta svamparter, bland annat den speciella dofttaggsvampen.

– Att det var en älskad svampskog räcker inte för att skydda skogen, men det här visade sig vara en av regionens finaste kalkbarrskogar med bland annat en mängd sällsamma taggsvampar som inte klarar kalhyggesbruk. De flesta av dem är inte ätbara, men det fanns ju förstås gott om matsvamp där med. Vi jobbar för att rädda de få kvarvarande gammelskogarna och ibland lyckas vi, säger Per Bengtson.