REPORTAGE 2025-07-03 KL. 08:55

Han har drivit Röda magasinet i 30 år

Av Victoria Sid

I 30 år har lindholmsbon Kenth Malmström, 68, drivit Röda magasinet i Lindholmen under sommarmånaderna. En stor lada fylld med handplockade gamla saker, enklare fika och ett litet konstgalleri en trappa upp.

– Antik är för pretentiöst, loppis känns lite lågt så då kallar vi oss för Antik och kuriosa men problemet är att alla inte vet vad kuriosa är för något, säger Kenth skämtsamt.

Han har drivit Röda magasinet i 30 år
ENKELT. På söndagarna brukar det även gå att få tag på enklare fika utanför ladan som sockerkaka och kaffe. Foto: Victoria Sid

Vid en grusväg på andra sidan järnvägsspåret i Lindholmen ligger en stor lada i tre våningar. Innanför den öppna dörren står möbler och prylar lite huller om buller.

– Nu är det rörigt för det är mycket saker som ska stå ute sen på söndag. De ska ju se inbjudande ut när folk kommer hit. Så det är mycket prylar. Det här är min lekstuga, säger Kenth.

ALLMOGET. Kenth gillar själv allmoget och något som han beskriver som kitsch – saker som får folk att reagera eller udda föremål. Foto: Victoria Sid

JÄRNHANDEL. En trappa upp finns rester av ett gammalt järnhandelslager som Kenth köpt uppe i Norrland. I rummet finns även gamla toalettpappershållare som blivit populära bland kunderna. Foto: Victoria Sid

I 30 års tid har han drivit antik och kuriosaladan Röda magasinet, till en början med sin sambo och numera själv. Allt började med att han flyttade ut till Lindholmen i närheten av ladan från innerstan och blev erbjuden att hyra byggnaden.

– Både jag och min sambo tyckte och tycker att det är kul med gamla prylar så vi gick runt och tittade och sa ”det skulle nog kunna funka att sälja gamla saker här” så vi började i väldigt liten skala, säger Kenth.

Köper privat

Runt om på på nedre våningen finns möbler, lampor, glas och porslin. Ladan har tjocka träbalkar, golv och tak som skapar ett lugn vilket Kenth märker på kunderna som hittar ut. En våning upp finns delar från ett gammalt järnhandelslager och ett mindre galleri med tavlor från konstnärerna Björn Berglund och Gerhard Franzén. Förr om åren hittade Kenth sina föremål på olika gårdsauktioner men med åren har de försvunnit och flyttat in i den digitala världen. Det tycker han inte om. Men eftersom han hållit på så länge har fler och fler börjat kontakta honom och frågat om han vill köpa saker. Antingen kommer de till ladan eller så får han åka runt och titta.

– Det roligaste är några gånger när jag fått vara med och rota i utehus och lador och sånt. Men jag har lärt mig också att bara ta det jag är intresserad av för annars kommer jag drunkna i rostfria bestick i kökslådan, säger Kenth skämtsamt.

Det har blivit en del felköp medger han. Kaffekoppar, stora möbler, likörglas,större lampor och stora serviser är det ingen som vill ha. På övervåningen i hans möbellager står en stor dragkista som han köpt. Men då kistan har speciella knäpplås har han inte lyckats få upp lådorna.

NYA VÄNNER. När han flyttade till Lindholmen i början på 90-talet kände han ingen i området. Ladan har däremot blivit ett bra sätt att lära känna människor på orten som nu mera blivit hans vänner. Foto: Victoria Sid

– Jag har lärt mig den hårda vägen. Jäkligt många misstag har skett.

Trendigt

Trots att han varit med länge är det svårt att förutspå trenderna. Kenth kommer själv ihåg de auktioner han besökte i södra dalarna under 90-talet där stringhyllor som i dag säljs för runt tusenlappen då slumpades bort för en tia. På 60-70-talet kunde man betala en förmögenhet för kopparföremål medan de i dag knappt går att bli av med. Nu ser han en ny växande trend.

– Det har jag ingenting av men furumöbler från 70-talet. Jag har alltid ratat det men det är ett visst gäng som kommer och frågar efter sånt.

Intresset för gamla saker har han haft sedan barnsben. Allt började med en frimärkessamling som sedan skapade ett intresse att rota runt bland saker. Han har ingen utbildning i ämnet utan var sjukgymnast innan pensionen men gillar att föremål bär på en historia.

– Jag brukar tänka ibland ”tänk om alla de här gamla föremålen kunde prata” men det hade nog blivit väldigt jobbigt, säger han och tittar ut över butiken.

Men trots intresset är det viktigt för Kenth att bara ha öppet på söndagar under sommarmånaderna. Blir det mer är det inte längre ett intresse utan ett jobb och det vill han inte ha.

FINURLIGT. Kenth brukar fråga sina kunder vad de ska göra med prylarna och får ofta finurliga svar. En rund filterliknande pryl var det en kvinna som köpte flera av och skulle använda i sina blomkrukor för att hålla kvar jorden. Foto: Victoria Sid

– Jag gör det här för att jag tycker att det är roligt. Jag tycker om att träffa människor och prata för folk är ganska avstressade här. Det här blir min sociala kick i veckan. Sen tycker jag det är kul med gamla saker och jag tycker det är skönt när saker återbrukas.