REPORTAGE 2023-06-01 KL. 09:00

De vill dela sin boplats med andra

Av Anneli Leijel

De vill dela sin boplats med andra
GEMENSKAP. Mir och Johanna har öppnat ett nytt fönster mot omvärlden. Och bjuder in fler att ta del av glädjen att göra saker tillsammans. Foto: Roffe Andersson

På en gård i Frösunda bor vännerna Mir Grebäck von Melen och Johanna Anemalm. Här har de startat föreningen ”Tillsammangården Tilba” och här lever de i samklang med naturen. Genom att starta föreningen vill de tillsammans med andra skapa en plats för möten, lärande, gemenskap och kreativitet.

– Vår grundtanke med den här platsen är att skapa den tillsammans med andra. Vi vill gärna ha får som betar och håller landskapet öppet och i framtiden hoppas vi kunna hålla kurser och bjuda in till konserter. En spelmansstämma finns på önskelistan, berättar de när Vallentuna Nya kommer på besök och de visar runt på gården.

Gården där de bor är en plats som funnits ända sedan 1600-talet. Bakom bostadshuset finns 24 fornlämningar. Det är ett av de största fornminnesområdena i Frösunda socken.

Fynd under golvet
Nyligen besökte Mir och Johanna Uppsala universitet för att ta reda på lite mer om platsen och fann att den varit arrendebostad i många år. Det var Gustav II Adolf som överlämnade marken till universitetet år 1624. Exakt vad det varit här har de inte fått fram, men de vet att det tidigare funnits många fruktträd.

Förutom bostadshuset finns här ett magasin, ett soldattorp med jordkällare – som troligen fraktats hit för längesedan – och så den stora mangårdsbyggnaden, som i dagsläget saknar både fönster och dörrar.

– Det är en bastant byggnad som uppfördes på 1750-talet. Här råder ingen snickarglädje, bland annat för att den alltid varit en arrendebostad, konstaterar Mir när hon visar runt i byggnaden.

Att huset är från just 1750-talet vet de, eftersom de hittade en liten sko, en lerduva och en peng från 1750-talet, när de tog bort golvet i ett av rummen.

Här pågår ett renoveringsprojekt, utan tidsbegränsning, för att få huset användbart. De vackra kakelugnarna ska vara kvar, medan mycket annat ska bytas ut. Till exempel panelen. Och huset har redan fått ny dränering.

– Vi har tagit bort panelen och ska sätta dit ny, berättar Mir och visar ny, uppsågad panel från en såg i Rimbo som bara ligger och väntar på att komma på plats.

– Vi vill lära oss under tiden vi håller på. Hur bygger man hus, hur fungerar det? Trähus är lite som lego, säger Johanna.


HISTORISKA FYND. Under ett av golven har de hittat en liten sko, en lerduva och en peng från 1750-talet. Foto: Roffe Andersson


Startade förening
Förra året bjöd Mir och Johanna in till grannmiddagar och samskapardagar, som de kallar det. Till en av de middagarna bjöd de in grannar som de har lite kontakt med och lagade till ogräs över öppen eld. Men så började det regna och de fick ta skydd i soldattorpet.

– Vi var tolv personer som satt tillsammans och pratade. De hade inte träffat varandra innan och vi hade bara träffat var och en av dem som hastigast. Vi talade om allt från veganmat till jordbruk och skogsbruk. Det var så trevligt, säger de med eftertryck.

– Vi är inte veganer, men vi äter mycket veganskt, tillägger Mir.

Idén föddes till att starta en förening som ”möjliggör ett samskapande förvaltande av gården” och nyligen har föreningen ”Tillsammangården Tilba” haft sitt första konstituerande möte. Tilba är namnet på katten som bodde här när Mir först flyttade in för sju år sedan – numera finns här den sällskapliga katten Kim som följer med överallt när Vallentuna Nya är på besök.

– Vi är ingen miljöorganisation eller kulturförening, även om vi gärna skulle vilja skapa en scen här ute och ordna spelningar. Vi har också talat om att hålla kurser i byggnadsvård, hantverk och slöjd. Vår önskan är att stärka föreningslivet. Vi vill fungera som en sammankopplare av andra föreningar, berättar de.

Sökt eu-bidrag
De vill gärna samarbeta med Ekskogens bygdegårdsförening, men också med Naturskyddsföreningen, Fältbiologerna och Uppsala universitet.

Bakom bostadshuset finns mark med utsikt över landskapet.

- Här är det som ett rum i naturen och här skulle vi gärna ha en scen, säger Mir och slår ut med armarna.

Skogen precis intill, med stora granar och höga björkar, tillhör Uppsala universitet. Här finns en önskan om att ha får som går och betar och håller landskapet öppet. Men för det krävs ett samarbete med universitetet.

– Vi har skickat in en idé om ett leader-projekt. Vi hoppas på projektpengar. Då skulle vi kunna hålla får här.

Vallentuna kommun är med i leader, en metod och ett EU-projekt för att utveckla ett område utifrån lokala förutsättningar. Till föreningen Upplandsbygd som förvaltar pengarna från EU, kan den som vill skicka in en ansökan med en idé till ett projekt, vilket Mir och Johanna alltså gjort.


SAMSAS KRING BYGGE. Med den nystartade föreningen ”Tillsammangården Tilba” vill Mir och Johanna bjuda in till att mötas, grannar och föreningar, där man bidrar med det man kan och vill bidra med. Foto: Roffe Andersson


När de ordnade samskapardagar förra året var det flera som kom till gården. För att umgås, men också för att hjälpa till med olika saker.

– Vi upplevde att det finns ett stort intresse av att komma ut. Ett kort tag, men också under en längre tid. Vi har utrymme, man kan sova över här, och vi vill dela med oss, säger Johanna.

– Det finns en vilja att vara del av något större. En del kom hit och ville bara vara. Flera ville hjälpa till att hugga ved och stapla ved. Vi vill bjuda in flera att testa saker här, säger Mir.

Vetgiriga
I år utökar de därför dagarna och bjuder in till samskaparveckor. ”Det är dags för Tilbagården att åter få fasad. Ett stort jobb där varje deltagande hand är en bra hand”, skriver de på föreningens Facebooksida.

För dem själva handlar ”Tillsammangården Tilba” också om att de längtar efter, och behöver, mer kunskap. Om allt från husbyggande till hantverk, mekanik och odling. Därför har de en vision om att ordna kurser och temagrupper.

– Vi vill ta vara på den kunskap som finns, så att den lever vidare, säger de och Mir nämner plötsligt epa-traktorer:

– Jag älskar att hamna bakom en epatraktor, det får du gärna citera mig på. Den som kör kan mycket och lär sig mycket av att hålla på och meka med sin epatraktor. Sådant uppskattar vi.

Anneli Leijel
anneli@vallentunanya.se