Från stålverk till kommunfullmäktige

Av Uffe Lindeborg

Camilla Blacker Wallinsson, jurist och ordförande för barn- och ungdomsnämnden i Vallentuna, har en annorlunda bakgrund, från tiden som en skoltrött tonåring i Hallonbergen till utbildad jurist. Hon har jobbat som traversförare på stålverket i Hofors men är numera toppolitiker i Vallentuna.

Camilla växte upp i Sundbyberg, flyttade sedan till Hofors och tillbaka till Stockholm efter en period av yrkes- och familjeförändringar. Hennes personliga liv är en berättelse om mod och anpassningsförmåga – från att vara en ung mamma till att etablera en ny familj i Vallentuna, där hon nu bor med sin man och deras barn.

Från arbetarklass till juridik

Tiderna förändrades och det blev ekonomiskt kämpigt för stålverket och Camilla blev varslad om uppsägning.

– Då tänkte jag jaha, men under den här tiden hade jag pluggat upp gymnasiebehörigheten. Det gjorde jag samtidigt som jag jobbade på stålverket. Jag jobbade en del dubbelskift och på stålverk har man ju stoppskift en gång i veckan. Man hade inte någon körning men måste ändå vara på plats och då kunde man plugga. Med varslet fanns det inte så många arbetstillfällen kvar i Hofors eller Sandviken så vi flyttade tillbaka till Stockholm.

Hemmet som politisk arena

Hennes politiska engagemang väcktes under juriststudierna, där juridik och politik ofta gick hand i hand.

Uppväxten i ett hem där politik diskuterades flitigt, även med en mamma som identifierade sig som kommunist, utvecklade hon en stark förmåga att respektera och engagera sig i mångfasetterade politiska diskussioner.

– Under juristprogrammet blir det ju mycket politik. Juridik och politik hör ju liksom ihop. Men sedan är jag också uppvuxen i ett hem där vi pratade mycket politik. Min mamma kallar sig själv för radikal kommunist. Vi hade bra diskussioner hemma och mina syskon är också väldigt politiskt intresserade.

Blir det jobbiga politiska diskussioner när ni träffas på släktmiddagar?

– Nej, min mamma och mina syskon har alltid varit mycket respektfulla över att man kan tycka olika. Jag har alltid roliga diskussioner med min mamma för att hon är så otroligt åt andra hållet i politik. Det blir oftast roligare och mer spänstiga diskussioner.

– Man måste någonstans vara respektfull kring att man tycker olika och man kan inte alltid landa i samtycke. Som jag och min mamma till exempel. Vi möts ju inte. Vi möts ju väldigt sällan i att vi tycker likadant. Det är kul ändå. Man behöver ju inte komma ifrån en diskussion med en handskakning.

Bra samverkan

Som ordförande i barn- och ungdomsnämnden har Camilla fokuserat på viktiga frågor som förskolans och fritidshemmets roll i utbildningskedjan och betydelsen av behöriga lärare och låg personalomsättning i skolorna.

Camilla är stolt över det arbete som gjorts inom Vallentunas förskolor och skolor, särskilt drivet och samarbetet bland rektorerna.

– Jag ser ett otroligt driv från rektorerna som pushar varandra och de tänker verkligen hela Vallentuna och inte bara sin skola eller förskola.

Camilla betonar vikten av att lärare får tid för att planera sin undervisning och systematiskt kvalitetsarbete.

Hon diskuterar även utmaningarna i kommunikationen mellan föräldrar och skolor och behovet av ömsesidig respekt och förståelse för professionell expertis.

Utmaningar och visioner

Som politiker är Camilla nöjd med samarbetet inom förvaltningen och betonar vikten av en god dialog.

Framtida utmaningar ser hon inom kompetensförsörjning inom välfärd, skola och förskola, nationellt och i Vallentuna och betonar vikten av att förbereda sig för dessa.

– Om vi vill ha hög kvalitet i undervisningen och vill att elever lär sig så måste läraren ha tid för att planera sin undervisning. Vi pratar ju väldigt mycket om det här med systematisk kvalitetsarbete på en organisatorisk nivå, men man måste även ge rektorer och lärare möjlighet att kunna genomföra det på skol- och klassrumsnivå..

Med blicken fast riktad mot framtiden och en orubblig tro på samhällets potential, fortsätter Camilla Blacker Wallinsson att skriva sin historia – en berättelse om mod, förändring och hängiven offentlig tjänst. I Vallentuna och bortom dess gränser väntar nya utmaningar och möjligheter, och det är med förväntan vi ser fram emot att följa hennes fortsatta resa och påverkan på samhället.