REPORTAGE 2026-05-07 KL. 08:48

”Fritidsgården räddade mitt liv”

Rosendalsskolan södra, klockan 17:15. Här låg en gång en fritidsgård som blev Claudio Salinas räddning. Idag vill han vara en röst för unga som inte blir hörda.

– Jag är ett levande bevis på hur viktigt det är med fritidsgårdar, säger han.

CIRKELN SLUTS. Här var Claudio en vilsen och stökig elev på Ekebyskolan på 90-talet. Men tack vare fritidsgården kan han idag återvända hit som en lycklig man. Foto: Loke Johansson

Nu släpper Claudio Salinas, uppvuxen i Vallentuna, singeln ”Jag är en gangsta”. Videoklipp där han sjunger sina låtar har fått tiotusentals visningar på Tiktok och med två nya låtar i månaden kan han vara en av landets flitigaste artister. Men att vara en ”gangsta” betyder för Claudio Salinas något helt annat idag än det gjorde på Ekebyskolan i början av 90-talet. På exakt den platsen står vi just nu.

– Det är en otroligt stark nostalgi, allt har förändrats, men samtidigt känner jag ju igen mig. Det är stort. Väldigt stort att vara här igen, säger Claudio och blickar ut över skolgården på sin gamla grundskola.

Hur var Vallentuna på den tiden?

– Det var ganska lugnt. Det blev väl lite stökigare när vi blev tonåringar, haha. Men Vallentuna har ändå alltid varit en trygg ort tycker jag.

Hittade musiken

Det är första gången på väldigt länge Claudio Salinas återvänder till platsen där allt en gång började. Han bodde i Sörgården och gick låg- och mellanstadiet på Rosendalsskolan Södra, som på den tiden hette Ekebyskolan. Vi står vid ingången till vad som då var fritidsgården som låg här, och minnena kommer tillbaka ett efter ett.

– När jag blev tonåring så blev jag lite vilsen och stökig. Sen hade jag möjligheten att komma ned här, jag tror jag var 13-14 år. Gitarristen Ole Breimo var ledare här, och jag minns tydligt ett rum där det fanns en dator med ett musikprogram som hette ”Cubase”. Ole Breimo såg väl att jag hade någon slags taktkänsla och lärde mig och förklarade hur programmet funkade. Och det var det bästa och roligaste jag någonsin gjort.

Där kom vändningen.

– Jag började komponera musik, började skriva och fick mitt första musikkontrakt. Därefter kunde jag koncentrera mig på musiken till hundra procent.

Vissa minnen härifrån är grumliga, andra kristallklara. Som när Lili & Susie var här och uppträdde med ”What’s the colour of love”.

– Från början gillade inte farsan att jag hängde här. Fördomarna var samma då som jag fortfarande tycker finns idag. Att det mest hänger kriminella på gårdarna, som gör att man hamnar i fel umgänge. Men jag anser att har man rätt ledare och rätt personal så kan de rädda många barn.

Tycker du det finns tillräckligt med fritidsgårdar i norrort?

– Nej. Det stängs ned allt för mycket och ungdomar har ingenting att göra. Jag tror att det är jätteviktigt för ungdomar som kanske inte gillar sport att ha en fritidsgård att gå till.

Vill ge röst

Det visade sig att Claudio hade en fallenhet för det här med musik, och sedan dess har musiken alltid funnits där. Idag, flera decennier senare, släpper han låtar regelbundet och blir bokad på spelningar.

– Jag ser precis ut som stereotypen av en kriminell, du vet skallig och tatuerad. Men jag sjunger om positivitet, om depression, om att tappa bort sig själv och sedan hitta tillbaka. Och alla låtar jag skriver handlar om saker som jag själv har gått igenom. Därför hoppas jag att andra kanske kan känna igen sig i det jag skriver.

”Jag är en gangsta”

När han kollar i backspegeln är det självklart att utan Ekebyskolans fritidsgård i början på 90-talet hade Claudios liv kunnat se helt annorlunda ut. Ideella fritidsledare och resurserna som lades här blev en del av hans räddning.

Idag är Claudio pappa till tre döttrar, har sambo och driver ett eget företag inom byggbranschen. Livet har lärt honom vad manlighet egentligen innebär. Inte att vara macho eller verka farlig, utan att ta hand om sin familj och stå upp för dem som inte har en röst.

Så vad handlar egentligen låten ”Jag är en gangsta om”?

– I den här låten ger jag mitt perspektiv på vad en riktig gangsta är. För mig är det en person som går upp och jobbar, sliter för familjen. För mig är en gangsta någon som sprider positivitet, är trygg i sig själv och en riktig förebild utåt, men också för dem runtomkring sig.

Och vilken förebild vill du vara för dina döttrar?

Han tystnar. Blir rörd.

– Jag vill att mina barn ska vara stolta över sin pappa. Att de kan peka mot mig på skolgården och säga: ”det där är min pappa”.