Här stickar de tillsammans på cafét

Av Anneli Leijel

Gruppen Dropin Sticka på Facebook lockar många Vallentunabor. Fler började sticka under pandemin och att sticka är både avkopplande och kreativt.

Det är lördag förmiddag och Café Biscotti i Vallentuna centrum har precis öppnat. Nu sitter här en grupp kvinnor och stickar för fullt. Allt sedan Vallentunaborna Christina Carlsson och Rosi Karlsson startade Facebookgruppen Dropin Sticka, har de setts här och stickat tillsammans.

– Vi ville ses centralt, nära kommunikationer, så att det skulle vara lätt att komma om man var hemma med barn, eller om man kom direkt från jobbet, berättar Christina Carlsson.

Facebookgruppen Dropin Sticka fick snabbt ett enormt gensvar. Idag har de 220 medlemmar, från Vallentuna med omnejd. De hade sin första träff i januari 2019, som snart följdes av flera. Vardagskvällar efter jobbet visade sig vara den ultimata tiden och som mest var de omkring 30 personer. Sedan kom pandemin och de kunde inte ses på nästan två år. Men på nätet fortsatte gruppen att blomstra.

– Handarbete ökade under pandemin. Det var många som ville sticka och det var svårt att få tag på garn, Islandsgarnet tog helt slut, till och med på Island. De säljer till flera länder, USA bland annat, berättar Sabine.

Precis som de andra som träffas idag, Christina, Eva och Britt, har hon stickat ända sedan hon var barn. Det är något de lärt sig i skolan, men de har också haft någon nära som stickat, ofta mamma. Rosi däremot, började sticka för bara några år sedan när hon var hemma med barn. Och för henne, som för många andra som nu börjar sticka, lär de sig genom att kolla klipp på YouTube.

– Det började med att jag stickade en sned filt 2018. Efter det började jag sticka efter mönster och då var jag fast. Stickning behöver inte vara perfekt från början, utan man får göra fel. Man kan repa upp och börja om, säger Rosi.
Att stickning har blivit stort har många anledningar, menar de. Dels är det ingen konkurrenssituation, alla gör sitt, utgår från sin nivå, dels kan man sticka överallt.

– Det finns ett uttryck, ”knitting is my yoga”. Att sticka innebär både en fantastisk kreativitet och en enorm avkoppling. Jag stickar för att komma ner i varv och det vet man forskningsmässigt, att pulsen minskar och man mår bra när man stickar, så mer stickning åt folket, säger Christina och får medhåll av de andra.

– Jag kan inte se på TV utan att sticka, säger Sabine och de andra instämmer.

– Man blir lätt beroende, det är en beroendeframkallande sport det här, säger Rosi.

Christina menar att stickning också har blivit stort på grund av att man ofta stickar sina egna kläder, får en hållbar garderob, där man kan matcha kläderna som man vill.

Själva sticktekniken har också ändrats. Nu för tiden stickar man ofta uppifrån och ner, allt i ett stycke, när man till exempel gör en tröja. Det gör att man kan prova och se hur den passar.

– Förr var det mönster som styrde. Nu utgår man ofta från ett grundmönster, men man kan skapa ett plagg efter eget tycke och smak, och efter sin egen kropp. Jag gillar kroppsnära till exempel.

Sabine säger att hon gillar den tekniska delen av stickning. Det handlar inte bara om räta och aviga maskor, utan tekniken har utvecklats. Det finns också olika slags stickor och mängder av olika garner och mönster.

–Och det finns speciella lampor man kan ha runt halsen, så att man kan sticka även om det är mörkt, säger Sabine.

Enligt Christina är stickning att betrakta som en undergroundrörelse – den går under radarn och syns sällan i de traditionella medierna. På Facebook finns till exempel gruppen Online stickcafé med 38000 medlemmar och det finns flera poddar med stickning som tema.
Att sticka kan vara både hur billigt, och hur dyrt som helst. Det finns både lättare och svårare mönster att utgå ifrån och både billigare och dyrare garner.

En sak är gruppen rörande överens om: Får man något som någon annan har stickat, då ska man verkligen förstå att uppskatta det. För det ligger många, många timmar bakom något stickat.

För den som aldrig stickat förr och vill börja, rekommenderar de en halskrage. Gärna med ett flerfärgat, lite förlåtande, ullgarn som skiftar i olika färger.

– All ull är inte stickig, det är en missuppfattning. Och börja inte med en halsduk, det är ett så långt projekt som aldrig tar slut, säger de.

Anneli Leijel
anneli@vallentunanya.se