Jonathans lokala historier uppskattas i Vallentuna

Av Daniel Bergholm

Alla som har intresse av Vallentunas historia har haft möjligheten att gå en vandring och lära sig mer av Jonathan Olsson.

Men hur har han blivit en sådan historiker och vem är personen bakom de historierna?
– Intresset har funnits ändå sedan jag var liten, säger han.
Redan när Jonathan var liten fick han och hans bror upp intresset för historia, då deras pappa tog med dem till allt från runstenar till bronsåldersfornborgar.

– Där fastnade mitt intresse direkt. Nog lite mer för mig än för min bror, säger han med ett leende.

Deras pappa flyttade till Vallentuna på 80-talet vilket gjorde att Jonathan växte upp med runstenar och en närhet till historiska platser. Idén till att bli vandringsledare kom också genom pappan.

– Han tog en ledarkurs hos Pilgrim Vallentuna och jag tyckte det verkade så spännande att jag hakade på. Jag gick själv en utbildning där för drygt tio år sedan och på den vägen är det, säger han.

Intresset har alltid funnits där, och drivkraften för att få reda på bakgrunden till historierna är något som Jonathan fascineras av.

– Jag drivs mycket av att få reda på hur människor tänkte förr, utifrån den kunskap de hade. Hur såg de på världen med förutsättningar som fanns då.

Var skitnervös
Tillsammans med en kompis gjorde han sin första guidade tur 2015, med fokus på kyrkor och runstenar. Även om Jonathan idag kan se bekväm ut som vandringsledare, var det till en början tufft att stå framför folk och berätta.

– Jag var skitnervös, jag har aldrig gjort något så obehagligt i mitt liv. Jag mådde dåligt de första två åren. Men som med allt så vänjer man sig, säger han.

Att inhämta all kunskap som krävs är en utmaning. Utöver en del utbildning där han gått kurser om allt från vikingar till kelterna så blir det timmar ut och timmar in i böckerna.

– En del vandringar kan kräva en lång tid av att inhämta fakta, säger han.

Utöver inläsning så är det också mycket planering som ska till för att lyckas anordna en vandring.

– Utifrån allt man hämtar in så ska man sedan ta sig till platsen, kolla in miljön, lägga upp en rutt, bestämma vart man ska stå, och bestämma när man ska berätta vad, säger Jonathan.

Bäst är barnen
Idag har han genomfört hundratals vandringar, både runt i Vallentuna, inne i Stockholm på Södermalm och omkring Uppsala. Han har pratat inför både professorer från andra länder och kunniga svenska historiker, men det roligaste tycker han är att genomföra en vandring för barn.

–Dels är det väldigt öppna: ”Jag vill ha godis! ”Jag vill gå hem! ”Det här är tråkigt!”. Men jag kan också få jätterelevanta frågor, då barn tänker helt annorlunda. Där jag kan komma på mig själv att: ”Varför har jag inte tänkt på det?” Sådant är kul, säger han.

Jonathan hade innan pandemin börjat göra fler vandringar utanför kommunen och det var när den slog till som han valde att återgå till vandringar i Vallentuna och fokusera lite annorlunda.

– Allt förändrades över en vecka. Jag valde då att köra mer i Vallentuna och jag ville göra mer på folktro och skräck, främst under medeltiden.

Intresset var högt under pandemin, och han tror sig ha förklaringen till det.

– När man inte kunde ta sig ut och resa så började människor kolla runt vad som fanns på hemmaplan. Personer som bott här i 40 år, men som aldrig vetat om historien bakom vissa platser, finner det spännande, säger han.

Utveckla flerdagars-koncept
Under hösten har han haft vissa vandringar i Stockholm, bland annat om spionerna i Sverige under Andra Världskriget. Och framöver har han en hel del visioner hur han vill utveckla sitt koncept.

– Jag vill göra flerdagars-koncept i Stockholm, men även i övriga Sverige, bland annat Bohuslän. Jag vill även få till samarbeten med affärer, eller andra i branschen, som gör aktiviteter och att vi tillsammans kan komma fram till paket där vandringar ingår, säger Jonathan avslutande.

Text: Daniel Bergholm
daniel@vallentunanya.se
Foto: Roffe Andersson
roffe@vallentunanya.se

Tre historier som sticker ut
Grymt straff för kungamord
Johan Jakob Anckarström som dödade Gustaf III. Han bodde på Lindö och var en företagsam person. Men han var också missnöjd med hur kungen hade tagit all makt och att kungen var mer fokuserad på kultur än att föra Sverige till segrar i krig. En grupp yngre adelsmän vill reformera Sverige. Tre personer, en av dem Anckarström, anser att det enda sättet att få till en förändring är att döda kungen på operan under en tillställning. Kungen fick ett brev som varnade honom innan men det ignorerades. Under kvällen var det mycket folk i salen och Anckarström lyckas komma så nära att han lyckas skjuta Gustaf III i ryggen. Direkt efter gömmer han pistolen under en trappa och han flyr. När de kommer till Lindö står han rakryggad och säger att han ensam dödade kungen, men då de griper hela hans släkt, bryter han till slut ihop och säger namnet på de andra två medhjälparna. När kungen dör rivs först adelsprivilegierna bort, sen piskas Anckarström blodig på tre torg i Stockholm med ”fem par spö” per torg. Det hela upprepas tre dagar i rad. Sedan högg de av honom handen och till sist huvudet innan de delade kroppen i fyra delar och sattes upp på hjul.

Far och son var stökiga
I Markim fanns en präst, Lars Saltenius, under tidigt 1700-tal. Han och hans son råkar i yrväder för hans elakhet och uppförande. Han anklagas för att förskingra pengar och bränner då upp kyrkoböckerna vid hot om granskning. Han ger inte heller syndernas förlåtelse till en döende adelsman som han inte gillade. Flera saker som inte är okej. Hans son Daniel skapar samtidigt rabalder som student i Uppsala. Ett brev förseglat i blod ber att han säljer sig till djävulen om han får en prostituerad eller en pung med pengar som aldrig tar slut. Han hamnar inför den världsliga- och kyrkliga rätten och döms till döden men benådas av universitetet på grund av sin osedvanliga begåvning och döms till fängelse samt tvingas till uppehåll med sina studier. Daniel slutar sedan livet som professor i Teologi vid Königsbergs universitet. Båda två har gjort stora avtryck.

Våldsam far förbannades
Gustaf Vasas mormor bodde i Lindholmen, där det ryktas att Gustaf Vasa är född, även om vi inte vet exakt. Gustaf Vasas far får, år 1490, ett förbannelsebrev över honom i Frösunda kyrka. Han och hans tjänare utförde brottsligt våld mot Herr Ottos tjänarinna, antagligen våldtog de henne. När prästen försökte avbryta slog de sedan sönder alla hans ägodelar i hans hem. Ärkebiskopen utfärdade det här brevet då de ville ha en ordentlig ursäkt.