REPORTAGE 2021-10-14 KL. 14:18

Kårstas kossor ska bli terapeuter

Av Hege

Kårstas kossor ska bli terapeuter

FOTO: ROFFE ANDERSSON

De är stora, har sträva tungor och vackra ögon. Låter det som bilden av en terapeut? Om du frågar Arla så blir svaret ja. Företaget lanserar besök hos bondgårdar för att få stressade människor att varva ner.

I en hage på Backa gård i Kårsta står ett gäng kor. Några håller sig på avstånd, andra låter sig klappas av besökarna på plats. Jag är här för att testa KoBT, kobesökstid.

– De kan bli lite burdusa när man klappar dem i pannan, det är bättre att klappa på halsen, säger Karin Lindgren, som driver Backa gård med sin make Johan Lindgren.

Att ta emot besökare på bondgårdar är en del av kampanjen ”Lev i muet”. Framför allt är det yngre konsumenter som företaget hoppas nå.

– Vi vill nå de unga på ett humoristiskt sätt uppmuntra till att finna mer ro i vardagen. Möjligheten att spendera tid med en ko att besöka en Arlagård kan ge ett lugn i en annars stressig vardag. Kanske finner man milkfulness, säger Emma Gustafsson som arbetar med PR.
Och visst inger det en närvaro att stå i en grön hage och tvinga sig till lugna rörelser för att inte skrämma djuren.

Att kon ska bli ”din terapeut” är kanske att överdriva något, men det är nästan omöjligt att inte spricka upp i ett leende när en kalv slickar mig på handen eller när kons mjuka hårrem möter fingrarna.

Backa-bonden Johan har sedan 20 år tagit emot besökare till gårdens kosläpp, och när frågan kom om att ta emot besökare hoppade han och hustrun på projektet.
– Det är roligt att informera, då många kan väldigt lite om djur nuförtiden, säger Johan.

Han berättar om gården, här finns 110 kor och 120 ungdjur, och om kornas betydelse för landskapet.

– Hur skulle landskapet se ut utan kor? Det skulle bli sly. Dessutom lagrar hagarna in kol, något som det inte pratats om i debatten, säger Johan.

Han leder besökarna från hagen där vi träffat på sinkor, alltså kor som inte ger mjölk eftersom de snart ska kalva, till ladugården.


igcaption>Foto: ROFFE ANDERSSON

Där står kalvar i åldrarna från en vecka och uppåt och kikar nyfiket på människorna som kommit in. En del av dem vågar sig på att slicka på besökarnas händer. Av de berömda sträva tungorna märks ingenting.

– Tungorna blir som sandpapper först när de blir äldre, säger Karin.

I en annan del av ladugården finns de mjölkande korna. De står i kö för att komma in i en mjölkrobot. Med hjälp av kamera läser maskinen av spenarna och sätter automatiskt fast de små rör som sköter mjölkningen.

Själva ladugården är byggd 1906 men ombyggd för att funka med dagens djurhållning. Tack vare uppsatta stora borstar kan korna borsta sig själva, och fodermaskiner sköter om maten.

– Korna sköter sig själva, de går runt och mjölkar och äter. Det är skönt att inte behöva gå upp fem på morgnarna, säger Karin.

Även om korna som står inne i ladugården inte låter sig klappas är de vackra att beskåda, och det är häftigt att ha en riktig bonde att peppra med frågor. Kanske är jag lite lugnare efter besöket ändå.