Så hjälper du barnen till lagom skärmtid

Av Helen Bjurberg

Hur mycket skärmtid är lagom och hur gör man för att sätta gränser? Helen Bjurberg intervjuade Elza Dunkels, författare till boken ”Vad gör unga på nätet?” som tycker att föräldrar behöver vara mindre fientliga till datorer.

– Alla andra föräldrar hatar mig efter föräldramötet igår, suckar väninnan i telefonen.
– Jag gjorde visst något som tycks vara värre än både langning och barnmisshandel när jag vägrade att gå med på klassens gemensamma dataregler. Alla andra var överens om att kollektivt begränsa barnens datatid till en timme om dagen, men jag sa nej. Jag vill ju att mina barn ska sitta vid datorn mer, mycket mer!

Det är lätt att bli betraktad som ett UFO om man tycker det är okej, eller till och med vill att barnen ska hänga mer vid datorn. Och lätt att känna sig ensam på ja-sidan när motståndarna rustar sig med säkerhetsprogram, äggklockor och förbudslistor. Men Elza Dunkels, som forskar om unga och nätet, är författare till boken ”Vad gör unga på nätet?” och själv mamma till fyra kids vill att ja-sägarna ska bli fler. Hon menar att många är onödigt rädda för barnens datarvanor och att vi, istället för att förbjuda och begränsa barnen, behöver bekanta oss med det okända för att bättre kunna hantera det.

– Ingen skulle komma på tanken att på ett föräldramöte diskutera gemensamma regler för hur mycket broccoli barnen i en klass ska äta. Eller införa kollektiva sovtider. För mat och sömn är något vi känner till, där vi själva kan sätta gränser utifrån vad vårt barn behöver. Vi behöver se på datorn på samma sätt, varje barns individuella behov måste ligga till grund för reglerna vi sätter.

Men överallt hör vi olyckskorpar kraxa om att datanördar blir asociala, och försummar viktiga och nyttiga saker som skolarbete, motion och kreativa lekar. Att de blir feta, mobbade och lätt kan råka ut för förövare.
Det är väl inte konstigt att man vill skydda sina barn?

– Nej, men forskning kan avfärda det mesta av de där farhågorna. Av de barn som blir utsatta är det ungefär en procent som blir det av någon okänd de mött på nätet, medan cirka 99 procent blir det av någon i sin närhet. Vi har fokus på fel faror. Fortsätter vi att begränsa nätet för barnen därför att det finns en minimal risk att de ska råka illa ut betyder det att vi begränsar det även för alla de barn som har förövaren hemma, säger Elza Dunkels.

Hon jämför datamotståndet med den tid då människor agade sina barn i tron att man uppfostrade dem väl på det sättet. I dag ses man som en god förälder om man är tuff och har kontroll över barnens datavanor. Vi förväntas ta till oss av alla varningar och råd om hur vi ska skydda oss mot detta onda fenomen.

– Men problemet är att råden inte har uppdaterats sedan slutet av 90-talet, trots att dataanvändandet ändrats mycket under den tiden. Då chattade man på forum som var öppna för alla, nu har man sin sida där bara ens vänner har tillträde. Då är det självklart att man inte behöver vara lika försiktig.

Enligt Elza Dunkels är många av råden kontraproduktiva.

– Om föräldrarna förbjuder sina barn att avslöja sin identitet och att lägga ut bilder på sig själva så förstör de hela vitsen. Det går ju inte att kommunicera med sina vänner om ingen vet vem man är. Alltså måste regel nummer ett brytas, vilket resulterar i att barnen sedan inte vågar berätta för sina föräldrar om de råkar ut för något på nätet, eftersom de avslöjar sig själva då.

Men hur får vi bukt på föräldrarnas fientliga inställning till datorn då?
– Genom att öka kunskapen. Vi som inte vuxit upp med datorer har svårt att förstå fenomenet och det är naturligt att vi är rädda för det som vi inte har tillräcklig kunskap om. Du minns säkert själv saker som den äldre generationen inte förstod när du växte upp. Min mormor kunde till exempel aldrig begripa varför vi satt på rökiga caféer och fikade, när kaffet hemma var gratis, skrattar Elza Dunkels.

Ja, kanske det är dags att bli kompis med datorn och se annat än potentiella faror med den? Och ta vara på intresset, peppa och vara glada över våra små datanördar istället för att ständigt motarbeta dem.

Tänker vi efter kanske barnens chattande inte skiljer sig så mycket från när vi själva tillbringade timmar varje dag, på golvet i flickrummen, med en telefonlur klistrad vid örat. Och inte blev vi särskilt asociala eller konstiga för det. Snarare tvärtom.




Plus med datanörderi
? Studier har visat att barn som umgås på nätet utvecklar god social kompetens även i verkligheten.

? På nätet kan ditt barn lära sig att spela instrument, teckna, göra egna filmer, dansa. Utbudet av program och sajter är enormt och billigare än traditionella skolor och kurser.

? Mycket tyder på att flickor tar för sig mer och tar större plats på nätet än i verkliga livet. Mer girlpower!

? Internet erbjuder forum för fler att tycka, tänka och uttala sig. Ett plus för den demokratiska utvecklingen. Och självkänslan.
? Databarn blir bra på engelska, huvudspråket både på internet och i många spel. Skriv- och lästräningen leder också till bättre kunskap i hemspråket.

? I datorn krymper världen och kontakten med andra länder ger barn ökad kunskap och större förståelse för andra människor och kulturer. Men också ökat intresse och engagemang för samhällsfrågor.

? Många spel ger barnen chans att öva problemlösning och logiskt tänkande. Studier har även visat att spelande barn övar upp både finmotorik och 3Dseende samt får bättre koordination och koncentration.

Minus med datanörderi
? Tänk på ergonomin. Inget monotont arbete är bra för kroppen, datorn är inget undantag.

? Datorn är lockande och uppslukande. Var lyhörd för om barnet byter ut umgänge med vänner, fritidsaktiviteter och lek mot datorn.

? Många spel är uppbyggda med regelbundna belöningar vilket kan göra det svårt att sluta och ökar risken för beroende.

? Attityden kan vara hård på nätet, men tänk på att det inte behöver vara så illa som det låter. Barn använder ett annat språk än vuxna.

? Risken finns att råka ut för nätmobbning. Nätmobbningen är dock ofta en förlängning av den mobbning som redan skett på skolgården med fördelen att den är lättare att upptäcka och bevisa.

Så hjälper du kidsen att spela lagom
? Skaffa dig kunskap. Be kidsen visa hur det fungerar, vad de går in på, roliga och tråkiga grejer. Ta chansen att fråga dumt. Barnen är din bästa och tillförlitligaste informationskälla, långt pålitligare än media.

? Sätt rimliga gränser och tidsregler. En rimlig regel är INTE att du har rätt att kontrollera ditt barns datatrafik eller avbryta datoranvändandet när som helst. Däremot att stänga av datorn en timme innan barnet ska sova för att hjärnan ska hinna varva ner.

? Inför en regel som säger att man reser sig från datorn minst en gång i timmen. Några hopp i studsmattan, fikapaus, vad som helst är bra för att bryta det monotona datorsittandet.

? Var orättvis. Bedöm varje barn utifrån sin situation och inte utifrån fasta regler. Medan ett barn kan må bra av att man avbryter datoranvändandet kanske en annan bör tillåtas sitta mer. Rättvisa är inte att behandla alla lika, utan att se hur varje enskilt barn mår.

Så får ni ett bra dataklimat
? Tänk på kroppen! Barnen får ofta ärva gammal avlagd datorutrustning trots att den är undermålig. Låt istället de yngsta ha den bästa utrustningen eftersom deras kroppar växer. Vuxna, som inte sitter lika länge, kan nöja sig med det sämre.

? Respektera barnets rätt till integritet. Placera datorn så att barnet kan sitta ostört. Med skärmen vänd från dörröppningen behöver han eller hon inte känna sig osäker på vad som syns och inte syns.

? Behåll lugnet. Får du höra något oroande är det viktigt att inte överreagera. Går du i taket kanske barnet aldrig mer anförtror dig vad han eller hon stöter på på nätet.

? Visa intresse,men känn inget tvång att surfa runt om det inte är din grej. Man måste inte hänga på ungdomssajter för att vara en bra vuxen.

Källa: Elza Dunkels

Text: Helen Bjurberg/GAZZINE

Bra text att diskutera vid köksbordet!

Passa på att ta ett snack hemma med denna artikel som underlag. Utifrån resonemanget i texten får ni hjälp med argument både för och emot begränsad skärmtid för barn.

/Redaktionen