Så kan du fortsätta med ditt friluftsliv när barnen har kommit

Av Cajsa Rännar

Trebarnsmamman och friluftsnörden Cajsa Rännar ger sina bästa tips på hur du utforskar naturen tillsammans med barnen.

Du har ett helt liv av äventyr bakom dig. Du vet vad du gillar och vad som funkar. Men plötligt ändras allt. Ni har blivit tre. Hur ska det här funka? Hur gör man nu? Men du kan vara lugn. Tiden av äventyr är inte förbi. Det blir bara annorlunda.

Att låtsas som om inget har förändrats när hela världen vänts upp och ner är ju bara dumt. Det är klart att det är en rätt ordentlig skillnad att ägna sig åt friluftsliv tillsammans med barn, att inse och omfamna förändringen är första steget mot att det känns härligt och inte, eller i alla fall bara lite, förfärligt.

Först och främst: Friluftsliv med barn tar tid. Att ge er själva gott om tid är den bästa starten ni kan få. Det behöver inte handla om att det ska ta mycket tid, att man måste vara ute hela dagen, hela helgen eller hela semestern. Snarare handlar det om att ha mycket luft i planeringen. Att gå 500 meter för att sedan fika, leka, kanske sova middag och sedan gå hem igen kan vara en heldagsutflykt. För kolla myrorna där borta! Och lägg dig ner här och se hur molnen dansar! Kom, vi kastar pinnar i bäcken! Vems åker fortast? Vem hinner först upp på toppen?!
Sådant tar tid.

Följ barnens nyfikenhet
Friluftsliv med barn bör sällan eller aldrig handla om att ”komma fram”. Upplevelsen kan aldrig mätas i antal höjdmeter eller kilometer. Är det någon gång Karin Bojes utslitna dikt om att det är vägen som är mödan värd bör användas så är det när man tillbringar tid i naturen med sina barn.

Sällan är det barnen som har problem med den här inställningen (Och har de det och promt vill hinna upp på en topp till eller vill tokspringa fram till lägerplatsen – häng på för tusan! Vissa barn har energi och målmedvetenhet som räcker till ett helt landslag i undervattensrugby, då är det bara att som förälder försöka hålla jämna steg. Lycka till!). Det är såklart vi föräldrar som står för problemet. Som har målat upp en bild i huvudet över vad vi ska hinna idag. Hur långt vi ska gå, var vi ska packa upp fikat, någon särskild plats vi vill hinna visa och kanske till och med vilken bild vi vill hinna med att ta och lägga upp på sociala medier. Vi gör det utan att tänka efter, för så ser resten av vårt liv ut. Vi ska vanligtvis hinna med att bocka av en himla massa grejer på en dag.

Friluftsliv med barn bör sällan eller aldrig handla om att ”komma fram”. Barn, särskilt små sådana, funderar sällan i dessa banor. Deras tidsuppfattning sträcker sig sällan längre än till ”snart” och spännande stenar man hittar på vägen kan vara minst lika viktiga (troligtvis viktigare) än slutmålet.

Låt dem bestämma. Följ deras nyfikenhet. Säg ja! Ja, vi kan hoppa i vattenpölen. Ja, vi kan bära med oss de där superfina pinnarna. Ja, vi kan kolla var den här stigen leder (trots att du kan se att det är en återvändsgränd). Och ja, vi kan börja med att fika.

Det är okej att börja med fikat
Det här kan vara det bästa råd jag både fått och gett: Det är okej att börja med fikat. Ofta har det tagit oss en stund att ens komma ut. Att ta sig genom hallens hinderlopp och in i bilen, iväg till bussen eller upp på cykeln var kanske inte riktigt så harmoniskt som vi hade tänkt eller hoppats. Vi kanske just när vi börjar utflykten inte är på jordens bästa humör allihopa. Någon kanske inte hann dricka upp sitt morgonkaffe. Någon var tvungen att ha på en mössa som var OBEKVÄÄÄÄM. Någon tyckte att någon annan borde ha kommit ihåg att ta hem de nya vantarna från förskolan. Någon tyckte att strumpan knövlat sig fast det inte gick att upptäcka det minsta lilla veck, ens med mikroskop. Dessutom tog alltihop ungefär 45 minuter längre än vad en familj sniglar hade klockat in sig på.

Det är lätt att i den vuxenstressen vilja skynda på när man väl kommer ut. ”Kom nu så skyndar vi oss bort till vindskyddet vid sjön så vi kan göra upp eld!” Det kan funka. Kanske är alla så lättade att ha passerat hallens skärseld att det bara flyter på. Kanske somnar den lilla i selen på magen så de större i sällskapet får en lugn stund. Men det kan också slå bakut. Allt blir gnäll och trötta ben och motsträvighet.
Strunta i det.

Slå er ner, ha en mysig stund, fyll på med både fysisk energi och mental. Kanske kommer ni er till vindskyddet vid sjön sedan. Kanske inte. Det är inte det viktiga, eller hur?

Tid, och känslan att det är gott om den, är framgångsfaktorn, faktiskt till de flesta äventyr där barn är med.

Friluftsliv handlar mycket om att öva. Med varje tur ni gör blir ni mer vana och vågar er på nya saker ni kan lägga till erfarenhetsbanken. Vartefter kommer ni att märka att man också kan göra uttag från den där banken. När ni hamnar i nya situationer kan ni använda gamla erfarenheter för att lösa problemen ni stöter på. Vana och trygghet kommer genom att pröva sig fram. Första gången känns blöjbytet i skogsbacken supermeckigt, men efter några gånger är det inte krångligare än hemma. Att amma går lika bra under en ylletröja som hemma i soffan. Och behöver du ligga ner för att det ska funka, investera i ett liggunderlag ni tar med er ut. Men återigen, ge er själva tid. Gör små turer från början så det finns lugn och ro att pröva ut vad som passar er familj.

Dessutom är det ju så att barn växer och förändras, och vi med dem. Den unge som avskyr att vandra ett år kanske likt en gasell skuttar hela Sörmlandsleden nästa. Och kanske även åt andra hållet – den som älskade att sitta i bärstolen på ryggen i fjol tycker plötsligt att det är dötrist i år. Det går aldrig att veta. Planera och drömma är härligt, gör det gärna tillsammans, men ha beredskap för att settingen kan ändras innan ni är där.

Alla barn är olika. Alla föräldrar också. Men för de allra, allra flesta är det möjligt att fortsätta, eller börja, njuta av naturen och friluftslivet tillsammans, hela familjen. Det tar bara lite mera tid.

Text: Cajsa Rännar/Gazzine
Foto: Everst/Adobe