Av Victoria Sid
I över 20 år har Tommy Hellström varit pilot på Stockholms läns ambulanshelikopter. Att han hamnade där var ingen överraskning. Med sitt stora fordonsintresse och en testlektion i att flyga helikopter var han fast. Att han hamnade hos ambulansen är ingenting han ångrar.
– Det är väldigt roligt med patienter och människor och det är ett annat jobb utöver politjobbet som man får på köpet, säger han.
I Frösunda, på samma gata som han växte upp med sina föräldrar och syskon bor Tommy Hellström med sin fru Åsa och sina tre små hundar. Intresset för fordon har funnits med hela livet. Innan pilotyrket körde han traktorer, lastbilar och var trafikskolelärare. Att han trillade in på pilotspåret är hans fru högst inblandad i. Hon gav honom en provlektion för att flyga helikopter och Tommy blev fast.
– Jag kom hem och var helt lyrisk. Min fru sa “är det där roligt och något att satsa på så gör det” och då gjorde jag det, säger han.
Han lånade pengar, hoppade på en privatutbildning samtidigt som han fortsatte jobba. I samma veva fick han även barn, de två sönerna Anton och Axel. Efter några år med att ha flugit rundflyg, gjort fotoflygningar, kört helikoptertaxi och lyft saker vid byggarbeten hamnade han på ambulansen år 2001.
– Sen har jag blivit kvar där, jag blev baschef och verksamhetsansvarig 2006 tror jag det var. Det har jag inte ångrat en sekund. Det är ett otroligt varierande jobb.
Solsken och mörker
Ingen arbetsdag är den andra lik och uppdragen kan vara både solskenshistorier eller rena tragedier. Som pilot hamnar Tommy ofta två steg ifrån patienten. Han får därför en helt annan överblick över situationen än sina kollegor som jobbar nära patienten.
– När man ser förtvivlade föräldrar och anhöriga kan man drabbas. Det är nog det som man upplever som värst i början. Om man kan identifiera sig det minsta lilla kan det ta väldigt hårt på en. Då gäller det att hålla sig sysselsatt med någonting och inte suga åt sig av den otroliga ångesten och förtvivlan. Det är hemskt, säger han.
För att kunna bearbeta svåra uppdrag går teamet i helikoptern igenom räddningsinsatsen efteråt och pratar om vad de varit med om och vad de kan ta med sig för lärdomar. Alla gånger är långt ifrån tragiska. Det är inte ovanligt att de får åka ut på larm där en trevlig patient på en skärgårdsö brutit ett ben.
– Det är långt ifrån alla uppdrag som är på liv och död, säger Tommy.
När han började på ambulansen var det svårt att inte vara orolig och bli påverkad av allt han såg i sitt jobb. När han ringde sina barn sa de ”nej pappa jag har inte varit ute och eldat. Jag har inte drunknat. Jag har inte varit ute och kört moped utan hjälm. Nej vi har inte tagit droger” för att lugna ner sin oroliga pappa.
– Jag blev en hönspappa. De hanterade det bra måste jag säga, efter bara ett litet tag där måste man förstå att man inte kan sluta leva. Det går inte.
Stolt varje dag
Förutom att vara verksamhetschef håller Tommy även i utbildningar för piloter som ska ut i ambulansyrket. Innan man kan bli pilot inom ambulansen behöver man ha flugit mycket och avancerat. Alla piloter som finns på ambulanshelikoptern i dag har Tommy skolat.
– De är jätteduktiga. Jag blir stolt varje dag.
Pilotyrket stillar lite av Tommys fordonsintresse men för att maximera utloppet håller han på med något som han själv beskriver som lite konstigt. I sitt hem har Tommy flera skärmar, en redig stol, ratt och pedaler.
– Jag kör i en racingliga online. Det är otroligt avancerade grejer, säger han.
I racingligan är det folk från hela världen som tävlar. Tommy har ett team som han tränar och på racingdagarna är det kval precis som i riktiga racingtävlingar. Själv har han en bakgrund som rallyförare men det intresset var dyrt och tidsslukande.
– Simulatorracingen är ett substitut, säger Tommy och fortsätter:
– Istället för att köra riktig bil så får jag ägna mig åt det istället. Men sen får jag ju köra helikopter på dagarna ändå.