KRÖNIKA 2021-01-29 KL. 08:48

Ja, jag är besatt av mat

Av Anna Sigrid

Ja, jag är besatt av mat

Jaha…. Så var det med den snön och den vintern. Men vi fick i alla fall en fantastiskt fin vinterdag, med sol och pulkaåkande barn i backen.

Vid Kragstalund finns en backe där både stora och små barn for nedför och klättrade upp. Det hela såg ut som en Bruegelmålning och solen sken över alltsammans. Själv gick jag min nyårslöftespromenad och kände hur det faktiskt värmde i kinderna. Och njöt över rikedomen i mitt frysskåp. Planerade kommande middagar. Solen väckte också tanken på hur jag ska snöbefria mitt favoritnässelställe.

Och då finns det utrymme för någon att tänka: Är hon helt besatt av mat? Och svaret är lika kort som enkelt: Ja! Uppvuxen i en familj där mat var något som kastades ihop och slängdes fram på bordet (och smakade därefter). Gårdagens potatis skalades och stektes upp i pannan i margarin. Margarin! Och hela stekpannan fram på bordet: Ät! Allt skulle gå fort och inget skulle kastas! Och allt var också helt utan glädje och: Ut ur mitt kök!

Vi ska dock sägas att baka fick vi göra, hur mycket som helst! Jag och en kamrat bakade oss igenom Sju sorters kakor. Pappa gillade också matlagning, något som på 60-talet var en sensation men mamma var förbannad, han drog bara ned disk. Pappa la upp maten i fat och skålar, klippte persilja över och pratade också om ”inga färgämnen” och ”utan kemikalier”! En annan bra sak var att det var befriat från tjat. Inget ”smaka, du måste smaka” eller ”ät upp nu”. Hunden stod fint vid min stol och inväntade. Förmodligen åt jag potatis och smör hela barndomen. Å andra sidan var jag mattanternas favorit!

Senare hamnade jag på en lanthushållsskola! Lärarna där förskräcktes över hur vi hemma, malde ner grisen och kokade pölsa på alltihop, allt enligt devisen: quick and dirty! Jag har svårt för pölsa, den enda pölsa jag gillar är den av Torgny Lindgren (Pölsan, 2002). Jag gjorde inga större intryck i själva matlagningen, men uppläggningen, den fick jag beröm för.

Men ”i dessa tider” är allt lite annorlunda. Läste i DN om Sofi Oksanen som börjat matblogga! nåt måste en hitta på. Och jag som hittade nio paket kantareller i frysen när vi frostade av. Förstå, det är nåt att tänka på under promenaderna. Och cykelbanan längs Stockholmsvägen är befriad både från snö och is så där kan vi gå tryggt.

Å andra sidan, i slutet på januari, vintern kan verkligen återkomma och då ska jag passa på att ”tvätta” mina mattor. Ut med dem i snön och så piska och borsta och låta snön ta hand om jobbet. Mattvätt av den sorten har vi aldrig sett hos Bruegel!