Krönika: Än kan vi inte kasta mössan!

Krönika: Än kan vi inte kasta mössan!

MÖSSA PÅ. Anna Sigrid glömmer aldrig att sätta på sig mössa och vantar när det fortfarande är kallt.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Våren kommer, det gör den, jag ser den, fönsterna skvallrar likaså koltrasten. Och jag har fått det första myggbettet! Och det knoppas! Som vanligt känns det som häggen har mest bråttom. Blomknopparna står givakt och är redo att brista! Men häggknopparna, precis som jag, frågar oss försiktigt efter värmen. Var är den?

Solen ser så lovande ut när jag sitter vid frukostbordet och himlen är härligt blå, blåsippeblå! Men så fort jag kliver ut på farstukvisten vänder jag om, letar reda på mössan och går ut. Och redan efter några minuter går jag in igen, funderar, tjockare jacka eller räcker det med västen?

Det är faktiskt onödigt kallt, min fot, (alltså den blir ju bättre men hur lång tid ska det behöva ta?) gör att det inte blir några raska värmande promenader utan jag är kvar i min sociala isolering i trädgården. Det är inte synd om mig, jag har ju faktiskt en trädgård att kravla runt i. Och med kylslagna händer attackerar jag maskrosorna. De stora fina, hamnar i en liten korg för sig och får följa med in i köket, mer om det en annan dag!

Och när jag ligger där i min rabatt så fnissar jag, så typiskt april! Och mänskorna som passerar på gatan, deras klädsel! Vissa har varit övermodiga och bytt mössa mot keps. Några andra har skiftat byxor, från lång- till kortbyxa och en tunn vindtygsjacka och ja, en jeansväst också, färgen matchar fint mot de blåfrusna benen (blåsippeblå). Och så nästa som passerar, en fleecetröja framstickandes under vinterjackan, kapuschong på och storvantar.

Själv hörde jag till den sortens mänska som frös in sommaren och vägrade strumpor före första november. Jag minns min egen unge i skolåldern. Tunna jackor satt skönt och varmt på morgonen och men följde inte med hem på eftermiddagen. Med jämna mellanrum tog jag en repa till skolan och hämtade hem ett par kvarglömda jackor hos vaktmästaren. Jodå – de hade hittat en vid fotbollsplanen, skogsdungen och annorstädes. Etikettfirman som jag anlitade för att beställa namnlappar levde gott på vårvärmen, likaså Röda Korsets andrahandsaffär. Där gick jag helt sonika in och köpte tre, fyra tunna vårjackor till bussigt pris. Det var helt omöjligt för ungen att ta med jackan hem! Han fortsätter att glömma jackor men det är NAP (nån annans problem) men Röda Korsets andrahandsbutiker har fortfarande en trogen kund. Själv glömmer jag aldrig mössa och vantar, handskar men det där med strumpor är fortfarande onödigt varmt.

Och hur är det sången säger: ”Än får ni gå med strumpor och skor, än är det vinter kvar, säger mor!”

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammat, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *