Krönika: Äntligen dags att dyka ned i rabatten!

Krönika: Äntligen dags att dyka ned i rabatten!

Premiär, eller snarare dubbelpremiär! Första dagen jag ligger i rabatterna och rensar i bara skjortärmarna! Och reser jag mig upp känner jag att vinden kyler men det är det som är grejen, att ligga i rabatterna!

Och kvickroten går väldigt kvickt att ryka upp så här tidigt på våren och jorden är porös och den där nunneörten som har en tendens att ta över allt i rabatten, inklusive grusgången, är också lätt att få fatt i. De pyttesmå bladen döljer en smal rothals. Men skenet bedrar, under finns ett rotsystem, stort som barnahand, och lika spretig med sina rotfingrar.

Och så där håller jag på, kryper genom rabatterna, drar korgen efter mig och plockar, krafsar, luckrar och stöter på smådjur och stora djur, Santos! Han är förste trädgårdsinspektör och tar uppdraget på stort allvar. Och så försöker han påtala bristen av rensning runt kantnepetan, eller kattnepetan som han namnat växten till. Trädgårdens bästa växt om vi frågar honom. Det gör vi inte! Men vi ser honom ofta i växten, nosen djupt nedtryckt och en aning fuktig av dreglet! Charmig kille på sitt sätt!

Det är svårt att utse trädgårdens bästa växt om ni frågar mig. Och gör inte det, det blir en lång utläggning men lättast att säga att det ändras med tidens gång. Jag menar, snödropparna som fick mig rörd till tårar i februari ser idag alldeles ovanligt trist och grästuvelik ut emedan magnolian som sakta, sakta öppnar sina stjärnor får min beundran nu och säg, fjorton dagar framöver. Och jag kommer aldrig glömma den dagen; Jag hade precis släppt ut katten och en bil tvärnitade utanför huset, en kvinna rusar ur bilen, och jag också förstås; Hade de kört på katten? Men kvinnan jublade och fotograferade magnolian som då var helt täckt av sina stjärnor.
Men dubbelpremiären då? Jo för första gången (ljug!) plockas det örter och ogräs till kvällens måltid! Rikligt med nässlor till kokotten, maskrosblad till salladen liksom luftlök, oregano och gräslök. Små, små marsvioler plockas till efterrätten. (Ljuget då – till långfredagens lunch var det beställt nässelkokott och i den jättekruka jag planterat en clematis, nu död, fann jag en potentiell tuva nässlor så för att möjliggöra önskemålet täckte jag krukan med bubbelplast och fick ett litet växthus för att senare kunna skörda nässlorna. Och varför clematisen hade dött fick ju förklaringen efteråt, hela krukan var fylld av rötter från nässlorna.)

Men sen då, som alltid en sån här premiärdag, fick jag gå runt i trädgården och leta. Var hade jag nu hängt den där jackan?

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammalt, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *