Krönika: Äntligen kunde vi fira mamma

Krönika: Äntligen kunde vi fira mamma

VACCINERAD. Anna Sigrid har passat på att resa i Sverige och fira sin mamma som fyllt 90 år.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Jag har rest! Första resan på arton månader.

I mars 2020 var det bara att vända i Norrköping och fara hemåt. Men nu, bilen packades med badkläder, karta, (ni vet en sån där tjock bok som visar vägar,) tålamod och svarta vinbär! Vinbärsbuskarna bara dignar och jag vänder helt sonika ryggen åt hälften av dem, den andra halvan ligger i bilen som en gåva till lilla mamma.

Första stoppet blev att plocka upp lilla mamma och vi for till en Eko-restaurang, med vy över Mälaren, god mat och äntligen blev det av att fira hennes 90-årsdag, fyra månader försent. Med båda sprutorna i armen och vi njöt av Mälarfisken, solen och senare också badet! Sen fortsatte jag min resa ensam.

Och genom Södermanland, jag far småvägar för det är glo-mil jag vill ha. Vackra gårdar, små samhällen och lite skog och så en glänta. Några hästar, utklädda till zebror står och betar. En liten skylt på sned vid en avfart, ”Färska ägg” stod det och jag far vidare.

Östergötland, jag anar det stora blå, Vättern, och så alla dessa vindkraftverk och alldeles opåläst om vindkraftens avigsidor tycker jag det ser vackert ut. Gårdarna blir större och landskapet plattare. Stora höbalar ligger som klumpar på fälten och med barndomens höhässjor i bildminnet är det svårt att tycka det är vackert. Men fältens guld andas rikedom.

Vidare in i Småland och stenmurarna följer vägen och renfanorna avlöses av utblommade rallarrosornas fluffiga fröställningar. Fälten krymper och skogarna gör sig påminda lite nu och då. Bebyggelsen är varvad med välskötta torp utrustade med falska mjölkpallar och så ödehus lutande vid sneda lador. Men här uppstår ett nytt fenomen. I kanten av större åkrar finns en remsa på ett par meter med solrosor. Här och där en skylt om ”Självplock” swisha till.. och så står nån organisation, ibland Barncancerfonden. Och humlorna surrar berusat runt i blommorna.

I Skåneland, fälten är gigantiska och nu har det blivit dags att tröska. Enorma maskiner, gröna som skalbaggar far fram över nejden och dammet ryker. Understundom uppstår också bilköer, långa som all vår dag och det är bara att inse att bor vi i Jordbrukarland så är det så det blir. En traktor (milde Moses, vilka MONSTER) ligger i täten, det är bara andas! Och trots rikedomen, som både maskiner och fälten antyder så har remsan med insektsmat krympt till en meter men här serveras vallmo och blåklint.

Sen är det bara hemåt som gäller! Och hur det än är, borta bra men hemma bäst och Sverige är vackert och länge leve svenskt jordbruk och käka svensk mat! Amen!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammalt, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *