Krönika: Årets lussekatt är svart -med vita morrhår

Av Anna Sigrid

Ska vi ta det där med årets lussekatt? Årets Lussekatt är redan utsedd, långt före Lucia och verkligen inte vackert saffransfärgad, utan svart. Så svart det går att tänka sig, med långa vackra vita morrhår, Santos! Han är redan omnämnd som vår coronakatt!

Och räven, den har vi också talat om! Jag tror att Santos hade lite för mycket närkontakt med räven för några veckor sedan. Han kom in, lätt haltande med pektån i helt fel riktning. Motbjudande fel riktning, riktigt, riktigt rysansvärd fel riktning. Och så försöker jag känna lite, ”Dålig idé!” säger Santos.

Och då är det ju bara veterinär som gäller. Santos går med på det, men sen tar jag fram transportburen, ”Dålig idé!” säger Santos. (Tidigare har buren, betytt tillbaka till len ägenhets begränsade frihet.) Med ett fast grepp om katten hälls han i buren och så till veterinären. Där blir han sövd och undersökt. Vi åker hem och så får vi samtalet: ”Vi vill att ni kommer ner ifall vi ska låta bli att väcka honom”. Och med hjärtat i halsgropen får vi reda på att operation krävs, svår infektion måste hävas och tänderna är dåliga. Och en gammal katt kan möta motgångar av det här slaget på många men också dåliga sätt.

Det ljusa i tillvaron är att en operationstid finns bara några dagar bort. Så hem igen, transportbur och tratt (”Dålig ide!”) och recept på antibiotika och utegångsförbud! Och att ge katter piller, oj oj oj, om det finns det många dråpliga historier, men Santos: ”Tack så mycket, finns det fler?”

Dags för operation och fasta. Tån ska bort! Transportbur, Santos är inte lika skeptisk den här gången (han skulle bara veta!) och så går dagen, och så får vi hämta honom. Med oss får vi vårdande ord, jodå, trött gammal katt, kan bli vimsig, inte känna igen sig. Santos bara: ”Var är maten?”. Och så smärtstillande piller (suck!), men igen ”Tack så mycket, finns det fler?” Runt tassen har han ett glamoröst bandage, leopardmönstrat och han får råd och förmaningar om att låta det sitta, ”Så klart!” säger Santos.

Återbesök nån dag senare, bandaget bort och det ser så fint ut. Tratten fortsatt på och inte slicka tassen och inte gå ut, och gärna lite viktminskning.

”Fhu!”, säger Santos. Och han får till en genialisk metod att äta med tratt, han liksom plogar in matskålen i ett hörn med tratten och sen tuggar han i sig. Dags för att plocka stygnen! Och Santos håller artigt upp tassen och veterinären pillar bort ett och ett. Och hon tar bort tratten! ”Tack!” säger Santos och kliver in i buren. Så ni fattar! Årets lussekatt: Santos!