Krönika: Det är gott att leva – det är ju vår!

Krönika: Det är gott att leva – det är ju vår!

På promenaderna så här dags på året, en och annan grusig snöhög anas i skuggiga hörnor, låter det överallt.

Och inte av fåglar. Nä! Det ettriga smattret från mutterdragare, det knastriga hasandet när knän förflyttar sig från framsidan av bilen till bakre hjulhuset hörs. Från en annan garageuppfart kommer det ettriga ljudet av högtryckstvätten, det liksom pumpar fram och så den där smällen när vattentrycket tillfälligtvis stängs av. Vid nästa garageuppfart, ja där svärs det. Långa eder, det hörs ett litet fnitter också. Det är den hoprullade slangen som slitit sig och låter sitt vatten rita spiraler i luften. Lite längre bort hörs det svischande, svepande ljudet av piassavakvastens dansande över stenplattorna. Det är vår!

Vi lämnar gatorna och vandrar vidare på gångvägarna, passerar den numera helt torra grusplanen på väg till Byle. Där hörs pappor hojta instruktioner till unga, mycket unga cyklister som vinglar sig fram. Hjälmar sitter som kulörta kapsyler och det ömsom skrattas, ömsom svärs. Vid den intilliggande lilla backen hörs mödrars vyssjande, blåsandes trösterika ord över onda knän, som ändå är väl instuckna i overaller. Det är vår!

Vi lyfter blicken, så där lätt blundande och låter solen värma nyllet. Jag öppnar ögonen och ser hur träd och buskar sakta skiftar färg. Hasselns kronor lyser i brons, hängena är tunga. Alens hängen har en mörkare lite konjaksbrun färg. Den pollentid nu kommer, så förutom hundgodis i fickorna finns också rejält med hushållspapper. Det är som näsan är inkontinent. Men det är vackert, färgskiftningarna. ATJOO! Björken växlar också färg, grenarna anas lila till skillnad från asparna som mer går i rost och orange! Det är vår!

Och när vi åter kommer ut bland husen så lyser gräsmattan både gul och blå, krokusar, vintergäck och scillor lockar fram leenden och löften om mer blomsterprakt. Snödropparna börjar packa ihop och samla sig inför nästa år. Och i trädgårdar låter det annorlunda. Där hörs en och annan svordom också, föräldrar står med instruktionshäften och verktyg i händerna, ungar hoppandes av otålighet. Studsmattan kommer väl upp sinom tid.

Men i skymningen, när mänskor börjar dra sig inomhus igen, då kommer fåglarna igång! Det kvittras och tjattras och flaxas. Duvorna hohoar och skatorna kraxar i kapp med kråkorna. Under en buske sitter Santos och klapprar mot skatorna, typisk tomgångshandling. Och ännu har han inte lärt sig att skatorna är retstickor. Det är en lugn och fin kväll, himlen djupt röd och, pollen eller inte. Det är gott att leva! Det är vår!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammalt, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *