Krönika: Håll i, håll ut och håll om och glöm normaliteten!

Krönika: Håll i, håll ut och håll om och glöm normaliteten!

BLICKAR FRAMÅT. Anna Sigrid funderar över framtiden och längtar efter att få krama sina barn.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Det närmar sig! Nånting diffust som normalt liv anas i framtiden. Det där med normalt är förmodligen det mest diffusa! Och framtiden, den finns ju alltid. Sen är det förstås inte självklart att det är just min framtid.

Maken har fått första sprutan! Och det känns så bra, även för mig och tids nog är det min tur. Vi har under lång tid fått höra: ”Håll i, håll ut!” Roligt på sitt sätt för i mina (oj, så freudianskt, vad hette det nu?) omdömen till eleverna avslutade jag ofta med just det, Håll i, håll ut! I synnerhet till eleverna i årskurs tre, som sista terminen levde i ett festrus, varvat med sluttentor, sista inlämningar, omtentor och mera fester. Håll i, håll ut!

Jo, att vara gymnasielärare var fantastiskt på sitt sätt och helt bedrövligt på andra och nu, i pandemins distansundervisning känner jag mig tillfreds (igen) att jag vände skolan ryggen. Och för tydlighetens skull ska jag säga att min arbetstillvaro blev så mycket tråkigare, administrerande, mindre kreativ och mötesinriktad, och då inte mot eleverna, med Gy11! Jag ska bara understryka detta så att inga elever, eller f.d. elever känner sig förnärmade!

Men håll i, håll ut-slogans i pandemitider har hojtats, och vaccinet har närmat sig, eller inte, eller försenats, eller stoppats, eller färre doser. Samtidigt har debattvågorna gått höga, biverkningar eller inte, vaccinpass eller inte, det är frågan. Det finns en ny klasskillnad, de som har kunskap och tillgång till datorer och de som inte har! Slut på meddelandet! Och jag tänker inte skriva ett ord till om den digitala klyftan!

Det har också varit stora eftergifter, för enskilda individer och för företag. Och mycket svårbegripliga efterdyningar som kommer fortgå, oanat hur länge. Vårdskulden, kommer den kunna betas av? Kultursektorn, hur många kulturutövare kan återgå till sitt värv? Och restaurangerna och kaféerna? Och alla enskilda människor som drabbats av långtidscovid, vad händer och, kanske viktigast, när? Den där framtiden igen!

Men om och NÄR också jag, personligen kommer igenom den här pandemin, då finns det en hel del att göra. Håll i, håll ut och håll om! Hålla om och värna våra bio- och teatersalonger och restauranger. Hålla om, värna om de lokala handlarna som försett oss, inte bara med toapapper (alltså, hur obegripligt var inte det, toalettpappershamstringen, minns ni?) Och sen ska jag hålla om mina barn, krama dem!

”Än klappar hjärtat med friska slag, och den ljusnande framtid är vår!” Håll i, håll ut och håll om! Och normaliteten, glöm den!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammalt, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *