Krönika: Hittade kattlampa och barnskratt på “Gluttastigen”

Krönika: Hittade kattlampa och barnskratt på “Gluttastigen”

BLOCKETSHOPPING. Anna Sigrid gjorde fynd på Gläntastigen.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Livet med två fötter börjar fungera, men mycket soffsittandes blir det. Och så surfa runt på nätet. Jag gör en repa på Blocket, den förnämsta av alla leverantörer till vårt hus och hem.

Ibland sitter jag bara också och njuter av kattungar och hundvalpar per annons. Understundom är jag också på Hundstallets sida och fantiserar om långa skogspromenader. Men det lär dröja tills jag har två väl fungerande fötter eller tills maken och jag är lika gamla. Vi får se vem som bestämmer.

Men katter alltså; Att använda sökordet ”katt” på Blocket leder en också till en massa andra annonser. Ofta är det bilar vars motor spinner som en katt, eller nån som skänker bort sin soffa, skriver: ”finns katt i huset” istället för att skriva att soffan är mer eller mindre demolerad. Men jag kikar också under ”för hemmet”. Jag tycker nämligen att katt liksom hör till hemmet. Ett hus utan katt är inte ett hem, typ. Men, jag hamnade på ”för hemmet” och såg LAMPAN! Kattlampa och så var det kört! Den fanns kvar, på Gläntastigen. Ska jag aktiveras av Blocket-annonser så ska det vara i närområdet.

Och så hamnar jag på Gläntastigen, borde döpas om till Gluttastigen! Hela gatan var full av ettagluttare, och yngre, på cyklar, vinglandes hit och dit. Trehjulingar låg ratade på trottoaren och flinka föräldrar monterar stödhjul och justerar cykelhjälmar. En del cyklar är utrustade med vimplar, som likt vass susar i säven. Bakom, bredvid cyklar sprang föräldrar som stöttade med händer och ord. En del cyklar är tuffa, tjocka däck och saknar pakethållare, de är de större barnen som drar runt med dem. Där går det undan, gatan tas i stora åttor. Solen sken och jackor låg slängda lite här och där. Postlådor fick agera klädhängare precis som några grindstolpar! Och det var en helt underbar syn, och hörsel! Barnskratt!

Och i rabatterna längs gatan låg äldre personer, rensandes och krafsandes. Någon stod och monterade ihop utemöblerna på garageuppfarten. Mitt i allt detta rör sig en röd katt. Som en kung glider den fram, tittar och höger och vänster och nobbar nådigt framsträckta händer som vill klappa och kela. Vilken dag! Så våren är här! Inte tu tal om annat! Inte en blå siffra på ”langtidsvarsel” på YR.no.

Jag linkade hem med min lampa. Kattlampan står i kattfönstret, de fönster som har pälsfodrad gardin och ampelliljor, nästan söndertuggade. Där står kattlampan och lyser inte, alltså det är inget fel, med solens sena nedgång gör att den inte behövs. Den pryder sin plats, och när vintermörkret, må det dröja, sänker sig så lyser den sin plats också.

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammat, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *