Krönika: Klart tråkigare utan Congo Queen

Av Anna Sigrid

Förutom crazy catlady är jag en hemmasnickrare också. Och den nya stora byggvaruhandeln på en plats nära oss är mycket avståndsvänlig både geografiskt men också ur ett socialt distansieringsaspekt.

Att åka dit en vardag och en är i princip ensam, möjligtvis ytterligare en kund i butiken. Plexiskärmarna vid kassadiskarna dansar sin eviga vals medan jag laddar upp ett paket fyrtiotvåor torx, vit silicon och en säck kakelfog samt gödsel!

Tidigare hade det sin charm att fara dit, att passera typiska Vallentunalandmärken, kyrkan, kvarnen och flygfältet. Det var trippelcharm förra året när kvarnen, likt fågel Fenix, återuppstod ur askan och DC-3:an stod på flygfältet. Den banangula ryggen och silverfärgade nosen uppkäftigt pekande mot skyn och silvervingarna utbredda. Det var en vacker syn. Ibland stannade vi till och gick runt flygtyget och njöt över den mjuka formen och vingarna anades himmelsblå och molnen speglade sig i allt det silvriga. Stiligt var förnamnet, Congo Queen det riktiga namnet. Och ljudet, ljudet från den flygande maskinen, så vackert! Lågfrekvent behagligt dovt ljud, något alldeles extra som en bara inte kunde missta sig på. Ett karaktäristiskt sjungande med övertoner. Ljuvlig ljudbild!

Nu är det inte lika roligt längre, eller snarare, betydligt tråkigare! Congo Queen står inte där och ett litet sjöbi, Seabee gör liksom ingen sommar! Hon är saknad den gamla kärran! Och borta sen lite mer än ett halvår tillbaka. Och jag saknade också avskedsfesten, sista festen under vingarna! I stället smög hon iväg en mulen dag. Jag hörde men såg inte henne. Och så var hon borta! Lite ovärdigt så där smygandes.

Men det är trots allt rätt ballt med ett flygfält i Vallentuna. Saknaden efter Congo Queen blir lika uppenbart var gång vi far till byggvaruhandeln. Så tillbaka dit! Hemma är skruven slut likaså kakelfog. Golvet hos fåglarna har renoverats med överskottsklinkers, kvar sedan tidigare, och nu krävs fogning men det är slut hemma. Till vårarbetet hör också att se till växterna och förbättra stöden för dem och ge dem näring.

Så i denna kalla maj hinner vi bättre förbereda allt och alla inför sommarvärmen. Den här våren är det gott att ha minnen att tänka tillbaka på. Resor en gjort, flygplan en farit med och liksom retroaktivt resa bland bilder och tidigare minnen. Och samtidigt beta av den där listan med små projekt som aldrig helt blev färdigställda förra våren för det kom nåt emellan, typ en resa. Men nu blir det växtstöd till en klängig clematis!