Krönika: Medborgerlig anständighet

Krönika: Medborgerlig anständighet

Likt Astrid Lindgren och hennes systrar: Döden, döden, döden, travesterar jag Corona, corona, corona. Och så lämnar jag ämnet och låter proffsen dominera. Men den som vill kan naturligtvis dra paralleller, göra tolkningar kring begrepp som medborgerlig anständighet och andra!

Jag tänker på begreppet civil olydnad. En form av öppet trots mot myndigheter och eller fastslagna lagar. En stor poäng med civil olydnad är att den är riktad mot något som uppfattas som orättvist och civil olydnad är alltid utan våld. Vi minns säkert alla bilder på mänskor fastkedjade vid träd och liknande. Civil olydnad är också aldrig anonym. Vissa tycker civil olydnad är bra, viktigt och kan fungera som en mistlur, att väcka andra. Här tänker jag också på Greta, som införde sin skolstrejk och fick en värld att lyssna. En del hytter förstås och tycker hon ska ”klippa sig och skaffa ett jobb”.

Det finns andra begrepp också, tänker på medborgerlig anständighet, nånting annat men också att tänka utanför den egna sfären. En variant på solidaritet?

Och det är nu jag kommer till våra återvinningsstationer! I perioder är vår återvinningsstation vid Kragstalund en skam. Här finns begreppet moralisk flexibilitet förtingligat. För visst är det bra med sopsortering och återvinning. Tidningar har vi samlat in för återanvändning i snart 50 år. Och nu har insamlingen breddats och gäller dels sånt som går att återanvända men också sådant som är förkastligt att ha i hushållssoporna, batterier och annat elskrot. Men hur går tankarna hos folk som fint och prydligt sorterar sina dagstidningar hemma och sen, brutalt ställer den utanför containern. Alltså, det är väl bra att sopsortera, men sen då. Likaså det mesta av plast- och pappersförpackningar samt glas. Understundom står där emballage, kassar med tomglas. Hur svår kan det vara, är det fullt, ta soporna till nästa station då! Hur svårt kan det vara?

När jag passerar återvinningsstationen är det bilar där som tömmer sitt jox. Sällan har jag sett gångtrafikanter men de har hänt och då med en kasse och det går alltid att trycka ner. Men jag har funnit en docksäng, en diskbänksplåt och duschhylla, sån där i metall, (och eftersom jag bilar så går det in i bakluckan – kan-va-bra-att-ha – i docksängen har jag planterat en kaprifol, plåten sitter vid utekranen och hyllan hänger ovanför för borstar och diverse munstycken till slangen).

Och nej, det är inte civil olydnad att ställa soporna på marken utanför, det är bara lathet och utslag av moralisk flexibilitet! Det brister också hos företagen som sköter om stationerna. Men om du nu ska sopsortera, gör det hela vägen, visa lite medborgerlig anständighet!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammat, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *