Krönika: Mörkt och kallt – nu åker grejerna in

Krönika: Mörkt och kallt – nu åker grejerna in

VINTERTRÄDGÅRD. Anna Sigrid har packat ihop uteprylarna.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Jodå, det närmar sig allt, mörkret och kylan. Och frosten har naggat sommarblommorna rejält och nu är det bara att packa ihop alltihop.

Rädda det som räddas kan. Och kan vi nu hoppas på att få fira advent, jul och nyår inomhus. Alltså kan vi plocka in våra trädgårdsmöbler och låta dem torka ordentligt och rent av få en kärleksfull omvårdnad i form av rengöring, lite slipning och en skvätt träolja?

Det är andra ting som ska in under tak, få lite omsorg och olja, är trädgårdsverktyg och maskiner. Gräsklipparen får tugga sig igenom lövmassorna en sista gång innan den ställs undan.

Och så den där frågan, ska en lämna in knivarna till slipning nu eller ska det tas nästa år? Och spadar ska samlas ihop, bladen skärpas och skaften oljas. Krattor och räfsor ska också samlas in. Ja, har en trädgård så finns det alltid att göra och det är både kärt och besvärligt.

Något annat som ska göras med anledning av kylan, garderoberna ska skiftas. Sommarjackor, stråhattar och sandaler ska bort. Skor ska rengöras, smörjas och fyllas med skoblock. Värst är ju ändå att de där tunga och tråkiga höstdojjorna ska fram. Men ett som är riktigt mysigt, de är de där ulliga koftorna. Med glädje minns jag Robban Brobergs ”Jag tar ofta på mig min kofta, som du stickade till mig, och när jag fryser och när jag nyser…”. Och det är riktigt, riktigt gosigt att sticka armen i ärmen, knäppa knapparna framtill och trots att flera knappar fattas så syr jag glatt dit några nya och så burrar jag in mig i den. Men brorsan som ägde den där Robban-skivan spelade mest ”Liftarvisan”!

Men annat ska in under tak och för vintern. På gatan ser jag en tomteröd Volvo PV. Alldeles nyputsad med kromade kofångare. Den är inte så gammal för bakrutan är stor. Men den är fin! Jag vet inget om bilar men gillar verkligen gamla bilar. En gång såg jag en sådan där gammal sugga, en Volvo PV 800. Den stod parkerad så maken var faktiskt nödd att stanna så jag kunde gå ut och ”klappa” den. Så fin! Föraren stod bredvid och var lika glad som jag! Större delen av min barndom var det skolskjuts som gällde och de första åren var det Suggan som kördes av Fottingen som vi kallade föraren. Och det var dubbla baksäten. Den ersattes så småningom med Checkers, också med dubbla baksäten som vi liksom vecklades upp från golvet på nåt sätt.

Och det är tryggt att veta att runt om i förråd och garage står dessa fina fordon, andra maskiner samt trädgårdsverktyg och innan vintervilan har de fått all den olja och omvårdnad som de kräver. Det finns ju en vår på andra sidan mörkret.

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammalt, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *