Krönika: Pinnglass är det enda säkra vårtecknet!

Krönika: Pinnglass är det enda säkra vårtecknet!

ÖPPEN JACKA. Anna Sigrid fryser gärna in våren istället för att svettas in den.
Foto: ROFFE ANDERSSON

Gullvivorna vägrar lossa sina hårda rosetter. Vinden viner och snön yr, så vår det är!

Aprilvädret visar sitt kalla tryne redan i mars, det är som det är. Det trädgårdsarbete som påbörjades stoppas i väntan på sol och varmare dagar! Krokusarnas blåfrusna kronor håller hårt om sig och snödropparnas klockor dinglar i den hårda vinden. Julrosorna har lagt sig ned och, ja, det är väl förlåtet det är snart påsk! Och apropå påsk, på trappen har den trista ljungen bytts ut mot små påskliljor men de hukar rejält efter nattens svåra kyla.

Men i affärerna och på nätet blommar det som aldrig förr. Köp fröpåsar, fem och betala för fyra, bara att förgro och stötta och vattna och se tiden an. Släpa utemöbler, snart dags för dem också (fan tro´t) och säckar med planteringsjord. Ja men det är så det är att vara mänska. Santoskatten ser besviket på sin översnöade kattmynta och förstår faktiskt ingenting. Det var ju vår nyss! Och för vissa mänskor fortsätter funderingarna, det där med vinterdäck till exempel. Själv funderar jag på när jag får äta första pinnglassen!

Det där med pinnglass, det är nåt särskilt. Första pinnglassen, i lä mot en solvarm vägg och på norrsidan ska sandig och grådaskig snö ligga kvar. Och en ska sakna solglasögonen och samtidigt lystet sticka näsan mot solen och blunda. Smaken av choklad och vaniljglass sakta fylla munnen! Nä, men va säger ni? Är inte det, det enda, sanna och riktiga vårtecknet!

Det är i alla fall riktiga barndomsminnen! Ett gäng klasskamrater knatandes iväg på nån rast, mössan kvar i korridoren och jackan uppknäppt, glass, fniss och solvarma väggar. Och sen det där tjatet från morsan: ”Vad har du vantarna, mössan, jackan?” Så klart de var kvar på skolan, de behövdes ju inte på hemvägen! Onekligen rätt kallt följande morgon.

Diskussionen om en ska svettas in våren eller frysa in den? Det är ett sant vårtecken. Jag fryser in våren! Den måste utmanas! Mina supervinterkängor är redan i förrådet, nästa vintersko står och väntar på vård, kärlek och infettning. Och själv steppar jag runt i höst- och vårskorna! Alla broddar är insamlade, hopparade och ligger i sin låda bredvid kängorna. Och Santos, han har ju sina permanenta broddar men han ser en aning förvånad ut över den extratjocka päls han utvecklat under vintern, hur den nu faller av honom. Han slickar och slickar och skakar på huvudet och det riktigt yr katthår om honom och allt fler hårbollar hittar vi. Han borde se sambandet, bort med päls, fram med kattmynta! Och snart så löser gullvivan upp sin rosett!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammalt, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *