KRÖNIKA 2020-12-04 KL. 10:46

Krönika: Sextiotalets julkalendrar minns jag fortfarande

Av Anna Sigrid

Krönika: Sextiotalets julkalendrar minns jag fortfarande

MINNS JULARNA PÅ 60-TALET. En av favoriterna bland julkalendrarna var "Teskedsgumman".
Foto: ROFFE ANDERSSON

Ja men så nu är det dags igen, julkalendern på teve. Förr, när barnen bodde hemma, så gemensam frukost framför teven, inlindade i sina täcken och väldigt mysigt. Min barndoms adventskalender började redan den 24 november. Min bror fick alltid kalendern i födelsedagspresent, inpackad i plast och jag ville bara peta upp luckorna.

Julbåten Juliana (1961), mitt första minne, brottstycken av, och jag minns förvåningen över att något så hederligt svenskt, var så världsspritt, med nötter, korinter och apelsiner. Och nu när jag läst på om kalendrarna genom tiderna så undrar jag om det inte var en ryslig debatt kring kalendern detta år med julafton och Israels flagga som höjdpunkt på julafton. Alla diktaturer som fanns i Europa, hm, apelsiner från Francos Spanien. Tja, hittar inget om sådan kritik.

Den tänkande brevbäraren (1963) har jag också spridda minnen av, en pratglad gubbe med båtmössa som satt gränsle över en taburett småsurrandes. Pekkas affär (1965) kommer jag också ihåg (är det nåt med mössor som fastnar?) Också mycket småsnackande och bjuda på godis ur stor burk.

Sen kommer ju höjdarkalendern! Teskedsgumman (1967), sådana härliga skådespelarprestationer, Birgitta Andersson och Karl-Gustav Lindstedt (mössan, sån där krimmermössa) och gummans dialekt! Men hennes sätt att vispa pannkaksmet förstod och förstår jag mig inte på, i en tillbringare!

Herkules storverk (1969) ”överliggande kramaxel och kalasvev med dubbla förknasare” och underbara och fortfarande djupt saknad Tage Danielsson (utan mössa!) och på nåt sätt var, i mitt minne, den första riktiga verklighet, med höghus, vanliga kläder och en saga på sitt sätt och inte i ett vinterlandskap. Trollformeln hördes på alla skolgårdar långt in på vårterminen. Lite senare 1969 kom nya skolgårdslekar. Månlandningen under sommarlovet gjorde att lekarna och gångstilen på gården blev månlik!

Broster broster (1971), där minns jag debatten. Oj oj röda varningsflagg vinkade och kopplingen till jul var liten, ansågs det. Trots det minns jag färden, med Claire Wikholm på flaket på moppen med förlossningvärkar farandes över skånska landsbygden på julafton.

Jag flyttade hemifrån och började bostadracet och bodde i andra hand, tredje hand för att till sist få ett eget kontrakt (och levde tevelöst ända fram till 1992). Men barnen föddes innan dess och varje december lånade jag en teveapparat för att möta traditionen, december och julkalender med frukost i pyjamas och inlindad i sängtäcket. Men nu då, maken fixar teet, mackor och så, julkalendern! Och utan ungarfortsätter vi att frukostera framför teven och julkalendern.