Krönika: Skogen krymper för de vilda djuren

Krönika: Skogen krymper för de vilda djuren

Rävar ja, rådjur, harar, grävling och faktiskt en och annan älg också har jag sett klivandes genom trädgården.

Just älgen – jag stod spänd på att få se det gracila hoppet över staketet, det staket som jag själv för rätt bra många år sedan slutade klättra över, mina långa ben till trots. Jag har ju sett rådjurens. Men älgen, eller det var tre stycken, förmodligen en familj, de bara klev över som vore vilken tröskel som helst.

Och duvhöken seglar runt och sparvhöken som en gång förvirrat sig in i hönsgården, inga hönor kom till skada, och vi släppte ut den, förstås. Men ändå! Så mycket vilda djur! Varför håller de sig inte till skogen, ja, så kan vi undra. Men för de vilda djuren krymper skogen i rasande fart. Villabebyggelsen breder ut sig och djuren hinner inte med, och varför ska de? Trädgårdarna är de dignande skafferier! Det finns massor med godsaker för djuren att mätta magarna med! Alla krokusar och tulpaner som knappt hinner komma upp förrän de käkas upp. Harar och rådjuren samsas om delikatesserna och när det inte räcker till går de på träden och gnager barken. Och så här års, ett riktigt äppelår, marken under träden är som värsta buffébordet och räcker långt. Bara att smaska i sig! Och sen, de där köttätande bestarna som prompt ska ha fågel till middag. Feta katter finns det också!

Det är väl sånt vi får stå ut med, urbaniseringens pris liksom. När vi flyttade hit år 2000 bodde här 24 000 personer och idag är det 10 000 till! Vallbostrand var full med små campingstugor bland bergshällarna, Tingvalla ett förhållandevis aktivt sommarstugeområde, men höst och vinter, tomt! Och på andra sidan Stockholmsvägen, Arningeleden fanns inte, och inte heller sånt som Bällstaberg, Bällstalund och Bällsta Park. Påtåker, nope, inte det heller! Och flera hus byggs runt Gävsjövägen och där det inte byggs, där kalhygges det! Och nu tullas det i Kristinebergsskogen! Så det är klart, vart ska de vilda djuren ta vägen?

Det där med duv- och sparvhök, det är rätt mäktigt, trots allt. Och det har jag förstått, de trivs riktigt fint i tättbebyggda områden, med massor med fågelmatare som ger stora fina sparvar. Och återvinningsstationerna, med dåligt diskat matemballage som lockar till sig råttor. Toppen tycker duvhöken!

Det är uppenbart att vissa vilda djur trivs i vår närhet och att vissa mår riktigt bra med vårt avfall och i våra trädgårdar. Och det är väl bara sånt vi människor får finna oss i. Vi får freda våra egna djur så långt det går! Här finns i alla fall elstängsel runt hönsgården!

Dela artikeln här:

Anna Sigrid

Jag har ett stort engagemang i Vallentuna, min bostadsort sen 20 år tillbaka och ordförande i Bällsta Villaägareförening (ja, då är det avslöjat att hjärtat finns i Västra Bällsta). Jag gillar att koka soppa på en spik, på ogräs och matrester och på "samma" sätt är det med kläder, sy nya kläder av gammat, lagning av plagg och motsvarande.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *