Dela vidare, fri från skuld

Av Jessica Jäger

Du har säkert hört uttrycket ”Pay it forward” någon gång – uppmuntran att återgälda en gåva till någon annan än givaren. Att betala vidare. Men har du hört uttrycket ”Share it forward”? Det handlar istället om att generöst dela med sig, utan motkrav.

När jag övervägde att inleda ett samarbete med en låtskrivare frågade jag vad det kostar att anlita honom. Han lät mig veta hur prisbilden såg ut, men förhandlade själv ner den i samma andetag. Anledningarna till det var flera men en av dem löd: ”Jag vill inte stå i vägen för att bra musik kommer ut.”

Erbjudandet kom inte bundet till några krav på att föra godheten vidare till någon annan, utan från ren välvilja mot både mig som konstutövare och mot publiken som ska få ta del av det vi skapar. När jag i samma veva diskuterade med en nätverkare som, om vi ska hårdra det, fokuserade mycket på att ge för att få så blev kontrasterna tydliga för mig. Pay it forward föll in som ett mellanting på skalan.

Jag har förr om åren varit tacksam när någon har gjort mig en tjänst och sedan sagt ”Jag vill inte ha något tillbaka. Gör något för någon annan istället”. Ofta är det en lättnad där och då, och jag kan senare välja att ge av en resurs jag kanske har mer av, och vid en tidpunkt när det passar mig. Men känslan i kroppen är ändå att jag har dragit på mig en skuld som ska betalas och räntan blir ovissheten i att inte veta vem jag kan göra mig skuldfri hos.

Jag märkte hur betrodd jag istället kände mig när jag fick möta en annan människas välvilja. När fokus fick ligga på att dela med sig till det gemensamma skapandet. Många genombrott i mänsklighetens historia har kommit när människor gått samman och helt öppet, och med stor tillit till varandra, delat sina respektive expertkunskaper för att skapa något större tillsammans. Ofta i en förfallen lokal och under flera år utan ekonomisk framgång.

Vi ska inte sluta att ta betalt för våra tjänster och vi behöver inte nödvändigtvis skapa framgången i en fuktig källare med trasiga fönster, men vi kanske bara kan lyfta blicken och emellanåt ge för att det känns bra – utan att villkora bidraget med ett ”gör nu detsamma för någon annan”. För viljan att ge till andra blir så mycket starkare när det vi en gång fått kommit ur villkorslös välvilja.