Den försvunna skaparfriheten och estetikens nedvärdering
Att skriva krönika, varje vecka, år ut och år in. Hur gör en det med hedern i behåll? Kan en prata om heder i krönikesammanhang, jodå, absolut.
På den tiden jag undervisade elever i svenska så ingick det att skriva olika texttyper, recensioner och krönikor var vanligt. Det där fria fantiserande, fria skrivande, om vad som föll en in, den typen av text försvann med införandet av GY11. Den trista och hårt kritiserade gymnasiereformen som också blev en stor del av de spikar i min pedagogiska kista som sakta men säkert slogs i.
Det fria skrivandet vad ska det vara bra för? Och alla kan inte bli författare eller krönikörer, eller hur? Det finns säkert många av oss som minns skolan med både bittra tårar och galla. Värst var kanske det fria skrivandet, uttagning till luciatåg eller brännbollslaget. Jag menar vem ville få sin text uppläst i klassrummet till hån och spe, eller stå där i lussetåget och mima, bli sist vald till det gröna laget, som samtidigt stönade av missnöje.
Då, när höstterminen började var en given uppgift i svenskan: Skriv ”Ditt sommarlov”. Och hur kul var det på en skala, jag menar skola? ”Jag var på kollo på Barnens Ö för min mamma måste jobba”, jasså, en sån, frånskild och inte ha råd med semester. Eller värst var det med ”Vi flög till Spanien och badade”, jasså, jaha och det hade de råd med? Eller när en blev lite äldre, ”Jag fick jobb hos pizzabagaren runt hörnet. Jag fick vika kartonger och det var 35 grader varmt där inne”. Det där lät ju som det fria skrivandet var en plåga, men nej, det var inte ”fritt” skrivande. Styrt med en opedagogisk hand, för vem vill skriva om sig själv, vem vill bli tvingad att berätta om sig själv och kanske utelämna delar av ens privatliv? Barn har också ett privatliv!
Nu, Gy11, en skolreform för gymnasiet alltså, infördes 2011 och ambitionen var öppenhet, saklighet, allsidighet och likvärdig. Elever skulle uppmuntras till att ”utveckla sina förmågor och intressen” och så togs allt det roliga bort! Alla estetiska val, bild, teater och musik som kunde bli vattenhål i en i övrigt teoretisk skoldag försvann. Och vissa kurser som inte är estetiska kan belönas med meritpoäng, matte (är någon förvånad?) och moderna språk, och då INTE svenska och engelska. Så som elev gäller det att ha ”rätt” intresse. Är du intresserad av film och teater, lekande med ord och undermeningar i ord, så nä, det får du utveckla nån annanstans.
Så med den här långa dissande drapan till skola, då som nu, vill jag bara önska er elever ett riktigt väl förtjänat och gott sommarlov!
Anna Sigrid Pettersson
annasigrid@vallentunanya.se
LÄS SENASTE E-TIDNINGEN
